Entramos en un espacio oscuro que nos hace pensar en una cueva donde parecen ocurrir hechos inesperados. A nuestro paso se activan sensores que hacen proyectar imágenes sobre una superficie cóncava blanca ubicada al fondo después de “atravesar” velos blancos. Estos velos hacen que la imagen se repita varias veces. Al centro y sobre un pedestal hay un recipiente cuyo líquido rojo se mueve cuando nos acercamos (el calor de nuestro cuerpo activa un sensor que hace mover el líquido). Imágenes y sonidos de la naturaleza, animales y figuras de distintas formas y colores, se suceden una tras otra. Un sonido de fondo producido por tambores parece seguir el ritmo de nuestro corazón.

La base conceptual de la instalación es la experiencia chamánica, que paula-tinamente va alejando al chamán del entorno “real” para identificarlo con el “alma” de los distintos elementos de la naturaleza. Siguiendo la aproximación teórica de la experiencia, en la primera fase sólo se tienen sensaciones luminosas que dependen del aparato biológico y por lo tanto no tienen contenido cultural. En la segunda fase el chamán percibe las imágenes con una carga religiosa o emocional: reconoce los objetos y los ubica en la estructura cultural al que pertenece y les da la carga emocional y significativa de acuerdo a la propia experiencia. En la tercera fase del trance chamánico el chaman llega al estado de agitación y es entonces cuando tienen lugar las alucinaciones; el chamán es atraido por ciertos fenómenos naturales y se identifica con ellos: se “trasnforma” en un rayo, en un animal o en agua. Sin embargo, la identificación con la naturaleza no termina en la intención de estar en “armonía” con ella sino más bien se intenta modificarla con el fin de favorecer a alguien o a algo: sacarle un mal a un enfermo, producir una enfermedad en una persona sana, producir lluvia para favorecer las plantaciones o sencillamente para tener suficiente agua para beber, etc.

El chamán es una figura que representa a las culturas animistas, que aún existen en distintos lugares del planeta1. Sin embargo, la búsqueda de esa “identificación” con la naturaleza no es un fenómeno sólo de culturas mal llamadas “primitivas”, sino que también es una inquietud de la civilización contemporánea. Religiones, sectas de distinto tipo y hasta agencias de turismo ofrecen ese añorado encuentro con lo que suponen va más allá de los prejuicios de cada cultura. “Viajes a la cultura y a la naturaleza”, dice un cartel que hace propaganda a Tema, un tipo de viajes de grupos. La imagen del cartel muestra un hombre mayor de piel oscura y cabello canoso con una figura pintada sobre la frente. “Vemos” en el hombre al chamán que llevará a los viajeros a encontrarse con una cultura extraña, más primitiva que la propia, y por ende más en contacto con el “verdadero yo” de la naturaleza. ¿Qué nos lleva a esa constante búsqueda de lo “natural”, de lo “puro”, de la no-cultura? ¿Es la necesidad de descubrir la existencia de algo más allá del entorno cotidiano, con el que no estamos conformes lo que nos hace buscar nuevos mundos, que creemos “mejores” que el nuestro? Contradictoriamente, el escenario del chamán es un escenario “artificial” por cuanto los signos que acompañarán al chamán en su recorrido hacia el trance, y su posterior identificación con elementos de la naturaleza no son la cosa real, sino una inter-pretación cultural particular, el chamán trata de identificarse con lo que él cree es el “alma” de la naturaleza.

********1 En la instalación de Domingues en Simris-hamn, el espectador tiene la opción de dejarse absorver por el mundo mágico del chamán dejándose llevar por el palpitar de los tambores y crear su propio rito entre las imágenes que aparecen y desaparecen constantemente o sencillamente puede disfrutar de las bellas imágenes que van apareciendo se van multiplicando en el espacio oscuro de la galería.

_____________________________________

Nota:
1 El animismo es la creencia de que todos los objetos de la naturaleza son seres animados. El animismo coexiste con el antropomorfismo que concibe la animación de todos los seres en analogía con la del hombre. Piaget (Seis estudios sobre psicología, Barcelona, Seix Barral, 1968) llama animismo a la tendencia de los niños a concebir las cosas como vivas y dotadas de intenciones. Esto se debe, enligt Piaget a la perspectiva egocéntrica del niño, que en su etapa….. es incapaz de discriminar entre los hechos físicos y psicológicos.

Vi befinner oss i ett mörkt utrymme som får oss att tänka på en grotta där det verkar ske oväntade saker. Våra steg aktiverar sensorer som gör att bilder projiceras på en konkav, vit yta placerad i bakgrunden efter att ha “passerat” några vita slöjor. Dessa gör att bilden upprepas flera gånger. Vid mitten på en piedestal finns det en behållare vars röda vätska rör sig allteftersom vi närmar oss (våra kroppars värme aktiverar en sensor som gör att vätskan sätts i rörelse). Naturbilder och ljud, djur och olika figurer i diverse färger och former, avlöser varandra kontinuerligt. Ett trumljud i bakgrunden verkar följa våra hjärtans slag.

Den konceptuella grunden för installationen är den schamaniska upplevelsen som så småningom avlägsnar schamanen från “verkligheten” för att identifiera honom med naturens olika element. För att fortsätta med det teoretiska närmandet till upplevelsen, får man i första hand bara förnimmelser av luminositet som beror på den biologiska apparaten och följaktligen inte har någon kulturell anknytning. I andra hand förnimmer schamanen bilderna med en religiös eller emotionell laddning. Han känner igen objekten, placerar dem inom den kulturella strukturen de tillhör och ger dem den emotionella och signifikativa laddning i enlighet med den egna erfarenheten. Under den tredje fasen av det kritiska ögonblicket kommer schamanen fram till agitationstillstånd och då träder hallucinationerna fram. Schamanen dras till vissa naturfenomen och identifierar sig med dem. Han “omvandlas” till en blixt, ett djur eller vatten. Hur som helst slutar inte identifieringen med naturen i avsikten att vara i harmoni med den, utan man försöker modifiera den med avsikt att gynna någon eller något: bota en sjuk människa, göra att en frisk människa insjuknar, framkalla regn för skördarnas skull eller helt enkelt för att få mer tillgång till dricksvatten, osv.

Schamanen är en figur som representerar animistiska kulturer som fortfarande finns i skilda delar av vår planet. 1 Det är dock så att sökandet efter den där “identifieringen” med naturen inte enbart är ett fenomen som sker inom, felaktigt kallade, primitiva kulturer, utan det är också en problematik som den nutida civilisationen oroar sig för. Religioner, olika sekter och till och med resebyråerna erbjuder detta efterlängtade möte med det de tror vara bortom varje kulturs fördomar. “Resor till kulturen och naturen” står det på en skylt som propagerar för Tema –en sorts gruppresor. Skyltens bild visar en äldre mörkhyad och vithårig man som har en ritad figur på pannan. “Vi ser” i mannen den schaman som ska föra resenärerna närmare en främmande kultur, mer primitiv än den egna och därmed till ett möte med naturens “riktiga jag”. Vad är det som driver oss att kontinuerligt söka efter det “naturella”, det “rena”, icke-kulturen? Är det behovet av att upptäcka något utöver det vardagliga som vi inte är tillfredsställda med, som vi tror är bättre än det vi har? Motsägelsefullt är schamanens scenario “artificiellt” då tecknen som följer honom på hans väg mot det kritiska ögonblicket, som hans följande identifiering med naturen inte är verklig utan bara en speciell kulturell tolkning. Schamanen försöker identifiera sig med det han tror är naturens “själ”.

********

1 Domingues’ installation i Simrishamn har betraktaren möjlighet att låta sig dras med in i schamanens magiska värld med hjälp av trummornas slag för att skapa sin egen ritual, mellan bilderna som hela tiden kommer och går, eller helt enkelt njuta av dessa bilder som multipliceras i galleriets mörka utrymme.

_____________________________________

Note:
1 Animismen är tron på att alla objekt i naturen är levande varelser. Den samexisterar med antropomorfismen som tror på alla varelsers animering i analogi med människan. Piaget (Seis estudios sobre psicología, Barcelona, Seix Barral, 1968) kallar animism, barnens tendens att uppleva ting som levande och med intentioner. Detta beror på det egocentriska perspektivet barnet har under den period då det… inte är kapabelt att skilja på fysiska och psykologiska skeenden, enligt Piaget.