Heterogénesis
|
Nr.
44 - Juli 2003
Arte con carne nr 2 |
Nr
44 - Juli 2003
Arte con carne nr 2 |
|
Muerto viviente Hans T.Sternudd |
Levande
död
Hans T Sternudd |
En el abrazo de la sexualidad y la muerte, en el éxtasis y en la extinción se acaba el mundo fragmentado. Si esta disolución se produce a través de una fundición o a través de una aniquilación el resultado es el mismo una persona entera. La muerte pequeña y la muerte grande son estados imposibles que desafían todo tipo de semiotismo, son imposibles de categorizar y se pueden describir como NO- (es decir en forma de negaciones). El terrorista aniquila el texto, él es igual de cruel contra sí mismo como contra el otro. La acción terrorista aniquila la posibilidad de comunicación y cada idea se hace polvo en el mismo instante en el que pedazos de cuerpo se dispersan por el pavimento. Las negociaciones y las conversaciones son interrumpidas y la hora de la venganza ha llegado. Incredible
Live Actions YOU
DONT HAVE TO BE THIS FAT BUT
WHAT ARE YOU? Los textos expresan odio y desprecio, muchas veces describen violencia sexual (o como en el texto citado arriba sobre un abusador de mujeres) y asesinato de masas temas que tratan sobre maltratos físicos reales; relatos insoportables donde la razón humana hace alto, donde ya no puede más. En distintos estratos, en distintos niveles de percepción y comprensión se agregan estratos de expresiones extremas. Mediante un OVERKILL de los elementos perceptivos los sentidos se descomponen. Ser ilimitado en todos los planos no es fácil de lograr. En un exceso de expresiones, una riqueza sin inhibición que corre en abundancia, al igual que el derroche en economía pública de Bataille, constituye la condicion para el traspaso transgresivo. El espíritu de Bataille se deja reflejar en Whitehouse, BDN y en sus colegas músicos de la industria, del poder electrónico y del ruido. En Bataille uno encuentra la misma asociación entre la muerte y la sexualidad que en ellos, representantes de una cultura extrema donde el traspaso de límites es un uso, donde el rompimiento de tabúes, el mancillamiento propio y el exceso es lo fundamental. En la música industrial extrema se encuentran expresiones para la transgresión, tan acentuado por Bataille el principio del traspaso. Para Bataille lo opuesto entre homogeneidad y heterogeneidad era lo central. Lo homogéneo es una economía cerrada, donde el debet y el credit suman cero. La heterogeneidad representa no-moderación, derroche y exceso. Lo heterogéneo es el otro radical, las excreciones de la sociedad y del ser humano. En lo heterogéneo se encuentra: Sangre de menstruación, vómitos, orina, excrementos, basuras, cadáveres, despojos, pero también lumpen, aristócratas, transproletarios, violentos, enfermos mentales, líderes y poetas.(Marner 1996. p. 23.) En el exceso implosiona el símbolo y la presencia sustituye la ausencia. La división de la creación de símbolos siempre implica que el objeto verdadero no está presente, la fase de contenido en el símbolo supone la falta de lo real. El significado del caos está en que no se puede estudiar semióticamente (por eso las dificultades de escribir una reflexión como ésta). El estado caótico puede consistir en lo que queda cuando la relación de símbolo está establecida quiere decir lo heterogéneo. La atracción de Bataille, White y BDN hacia lo heterogéneo se basa en una resistencia contra el idioma porque no nos ayuda a ver la realidad si no al contrario, el idioma nos impide ver la realidad (Ibidem). Ass-destroyer La teoría de lo heterogéneo podría explicar porqué tantos dentro del género de la música industrial en tan alto grado se interesan por asesinos en serie y distintas formas de perversiones sexuales. Los que ejercen estas abominaciones pertenecen a la plebe vomitada, secretados como un resto no-idiomático cuando el sistema semiótico de la cultura se forma (y eso corresponde a un no-texto en el modelo semiótico cultural de la escuela de Tartu). Entre estas figuras no-asimiladas uno se puede imaginar que lo verdadero está presente. Innerwar La preferencia por la estética de la época industrial pasada tiene su explicación en el significado retardador de nuestro cuerpo para nuestra existencia, es a través del cuerpo que la experiencia de lo sublime se hace posible. La aspiración de hoy hacia experiencias físicas, que a veces son expresadas en la caza del placer último, tiene una explicación en la crisis existencial de hoy en Genesis P-Orridge uno de los fundadores de la música industrial. Hoy hemos... lost contact with our inner spirituality and our outer senses, the only object left for the imposition of our will is our selvel, and the only way to escape the will of death is, in effect, to take over the role of death through self-destruction. Therefore, pain is a way to reaffirm existence [ ]. (Wing 1993) Los sonidos que son los elementos más resaltantes de la actuación de Whitehouse y BDN en Stubnitz tienen, como el masaje, un lado que da placer y otro que produce dolor. De acuerdo a ciertas informaciones la intención de Whitehouse era producir orgasmos con sonidos blancos y rosados. Puesto que el nombre del grupo supuestamente fue tomado prestado de una revista pornográfica y que la arquitectura de sonido blanco produce reacciones fuertes en el público (aunque el éxtasis sexual no se produce) esta intención es plausible de imaginarse. Permanecer totalmente pasivo físicamente frente a las cascadas extremas de sonido que ellos crean no es posible en todo caso, y tampoco es recomendable (la energía que se forma necesita un desahogo). El público interactuaba físicamente con el grupo durante el concierto; a veces las olas eran más altas y violentas dentro del barco que fuera. El público le tiró litros de cerveza a los miebros de Whitehouse William Bennett y Philip Best como eyaculaciones espumantes. Mancillados, humillados y felices éstos recibieron los líquidos. |
I sexualitetens och dödens omfamning, i extasen och utslockningen utplånas den fragmentariserade världen. Antingen denna upplösning sker som sammansmältning eller förintelse så är resultatet detsamma en hel människa. Den lilla och den stora döden är omöjliga tillstånd som trotsar all semiotisering, de är omöjliga att kategorisera och kan bara beskrivas som ICKE- (det vill säga i form av negationer). Terroristen utplånar texten, han är lika skoningslös mot sig själv som mot den andre. Terroraktionen förintar möjligheten till kommunikation och varje tanke pulvriseras i samma stund som kroppsdelar sprids ut över asfalten. Förhandlingarna och samtalen avbryts och hämndens timme är slagen.
YOU
DONT HAVE TO BE THIS FAT BUT
WHAT ARE YOU? Texterna uttrycker hat och förakt, de beskriver ofta sexuellt övervåld (eller som i den ovan citerade texten om en hustrumisshandlare) och massmord teman som behandlar reella fysiska kränkningar; outhärdliga berättelser där det mänskliga förståndet gör halt, inte orkar med längre. I olika skikt, på olika nivåer av perception och förståelse läggs lager på lager av extrema uttryck. Genom en OVERKILL av perceptiva element sätts sinnena ur spel. Att vara gränslös på alla plan är det eftersträvade. Det är ett överdåd av uttryck, en hämningslös rikedom som flödar över på samma sätt som slöseriet i Batailles allmänna ekonomi utgör förutsättningen för det transgressiva överträdandet. Batailles ande svävar över Whitehouse, BDN och deras kollegor bland industri-, power electronics- och noisemusikerna. Hos Bataille finner man samma förening av döden och sexualiteten som hos dem. De företräder en extrem kultur där gränsöverskridandet är legio, där brytande av tabun, självbesudlandet och excessen är fundamentalt. I den extrema industrimusiken finner man uttryck för den av Bataille så betonade transgressionen överskridandets princip. För Bataille var motsatsen mellan homogenitet och hetero-genitet central. Det homogena är en sluten ekonomi, där debet och kredit går ihop. Heterogenitet står för måttlöshet, slöseri och excess. Det heterogena är det radikalt andra, samhällets och människans utsöndringar. I det heterogena finner man: Menstruationsblod, uppkastningar, urin, avföring, sopor, kadaver, lik, men också pöbel, aristokrater, trasproletärer, våldsbenägna, mentalsjuka, ledare och poeter. (Marner 1996. s. 23) I
exessen imploderar tecknet och närvaron ersätter frånvaron.
Teckenbildningens uppdelning innebär alltid att det verkliga objektet
inte är närvarande, innehållsledet i tecknet förutsätter
avsaknaden av det reella. Kaosets betydelse ligger i att det inte går
att semiotisera (härav följer svårigheten att beskriva
en sådan reflektion). Det kaotiska tillståndet kan bestå
av det som återstår när teckenrelationen har upprättats
det vill säga det heterogena. Batailles, Whitehouses
och BDN:s dragning till det heterogena har sin förankring i ett
motstånd mot språket eftersom [d] et hjälper
oss inte att se verkligheten utan tvärtom, språket hindrar
oss att se verkligheten (Ibidem.). Teorin om det heterogena skulle kunna förklara varför många inom den industriella genren i så hög grad intresserar sig för seriemördare och olika former av sexuella perversioner. Utövarna av dessa gräsligheter tillhör det avskum som spytts ut, avsöndrats som en icke-språklig rest när kulturens semiotiska system formats (och de motsvarar en icke-text i Tartuskolans kultursemiotiska modell). Bland dessa icke-assimilerade gestalter kan man föreställa sig att det verkliga finns närvarande. Innerwar Preferensen
för den passerade industriella epokens estetik har sin förklaring
i kroppens kvardröjande betydelse för vår existens,
det är genom kroppen som upplevelsen av det sublima görs möjlig.
Dagens strävan efter fysiska upplevelser, som ibland tar sig uttryck
i jakten efter den ultimata kicken, har av Genesis P-Orridge, en av
industrimusikens förgrundsgestalter en förklaring i dagens
existentiella kris. Idag har vi... lost contact with our inner spirituality
and our outer senses, the only object left for the imposition of our
will is our selves, and the only way to escape the will of death is,
in effect, to take over the role of death through self-destruction.
Therefore, pain is a way to reaffirm existence [
]. Ljuden som är det mest framträdande elementet i Whitehouses och BDN:s framträdanden på Stubnitz har som massage både en njutbar och smärtsam sida. Enligt vissa uppgifter skulle Whitehouses uttalade avsikt vara att framkalla orgasmer med hjälp av vitt och skärt ljud. Eftersom gruppens namn lär vara lånat från ett pornografiskt magasin och att den arkitektur av vitt ljud framkallar starka reaktioner hos publiken (även om sexuell extas uteblir) så är denna intention rimlig att föreställa sig. Att förhålla sig helt passiv rent fysiskt till de extrema ljudkaskaderna de skapar är hur som helst inte möjligt och säkert inte att rekommendera (den energi som byggs upp måste få ett utlopp). Publiken under konserten interagerade därför ofta rent fysiskt med bandet, periodvis gick vågorna högre och våldsammare inne på skeppet än utanför. Litervis med öl kastades från publiken och träffade Whitehouse-medlemmarna William Bennett och Philip Best som skummande ejakulationer. Besudlade, förnedrade och lyckliga tog de emot vätskorna. |
Happy nation Igual que en un concierto punk, el ambiente es bastante descontrolado frente al escenario, el ambiente está densamente agresivo pero nadie está enojado. Al contrario los ataques físicos son controlados, los golpes que se intercambian entre Roger Karmanik en BDN y el público no son mal intencionados aunque pueden ser bien dolorosos. La violencia de la interacción refleja la expresión del concierto y todo es en el fondo una gran fiesta entre amistades. No todo está permitido, hay un código subyacente para la actuación. Por ejemplo, no se le tira cerveza a los artistas mientras están al lado de sus sintetizadores a los costados del escenario, porque podrían dañarse, sino solamente cuando gritan sus textos en los micrófonos en medio del escenario. En una entrevista Bennett y Best cuentan que en octubre del año pasado excluyeron a uno de los antiguos miembros del grupo Peter Sotos, porque los conciertos en los que él participaba muchas veces terminaban en peleas y tumultos (Howard 2003). El caos por lo tanto es, en parte, aparente y si uno escucha a los grupos de ese género musical aparece una gran cantidad de estilos y categorías. Las actuaciones de BDN se caracterizan por tener una gran dosis de humor donde Karmanik y Lina Baby Doll se han vestido con trajes que hacen buen juego con falda, zapatos de tacones altos, peluca y un sombrero pequeño. Karmanik giraba su bolso sobre su cabeza hacia el público mientras que gritaba: - I hate you! La dicotomía entre la impresión visual del tantpower y la música brutal tenía sus logros. Son estas impresiones las que quedan cuando la música ensordecedora se atenuaba. Escenas como las poses de bodybuilder de Bennet y Best meneando el vientre frente a los parlantes al mismo tiempo que las explosiones de sonido lo hacían desaparecer. La locura violenta caracteriza estas acciones pero estas expresiones físicamente extremas no son algo único de la música industrial. La violencia alegre de Stubnitz está lejos de la de la tribuna del estadio Olímpico en Roma cuando Francesco Totti empató el partido entre Roma y Perugia en el minuto 72 el otoño pasado, después de que el equipo de casa había estado perdiendo por dos goles. El deseo de la locura divina toma distintas expresiones: un concierto de Whitehouse es uno, fútbol es otro. Why
you never became a dancer reflexiones Tal vez es una pérdida de tiempo tratar de ponerle palabras a una experiencia básicamente sin palabras. Tratar de describir y analizar Whitehouse y BDN con ayuda de teóricos de moda como Bataille puede fácilmente transformarse en algo patético, etcétera. Los actores se defienden por instinto de conservación contra este tipo de explicaciones y puede ser que sea como lo que escribió John Gill en Time out 1985 en un ataque contra Whitehouse (en esta reseña sugiere entre otras cosas que se organice un linchamiento del grupo): Intellectuals from de Sade through to Geneis P-Oridge might justify such confrontationism but Whitehouse trasform such dubius theory into sickening, undereducated fact. Why do I write about them? Their outputs uts the lie to the ignore them and theyll go away theory, and I want to stop them. One individual tainted byt their ideas is far too many. (Gill 1985) La voluntad de buscar el caos como antítesis de la vida rutinaria social se ha tratado muchas veces antes y no se desarrollará en esta oportunidad. Ante Whitehouse y BDN uno se puede preguntar si se puede defender desde una perspectiva catártica, el que los impulsos violentos puedan tener un desahogo controlado (y por lo tanto terapéutico) durante sus conciertos. Pero uno debe cuidarse de reducir expresiones culturales a funciones de uso, son más bien re-acciones al estado de cosas y una voluntad indomable de llegar lo más cerca posible a un baño saludable de limpieza. A juzgar por las escenas cariñosas entre los artistas y el público después de los conciertos pareciera en todo caso que la gente se siente bien con sus actividades. |
Happy Nation Allt är inte tillåtet utan det finns en underliggande kod för uppträdandet. Till exempel så kastas inte öl på artisterna då de befinner sig vid sina syntar på scenens sidor, eftersom dessa skulle kunna ta skada, utan endast vid de tillfällen då de skriker sina texter i mikrofonen placerad mitt på scenen. I en intervju berättar Bennett och Best att de i oktober förra året uteslöt en av bandets tidigare medlemmar, Peter Sotos, eftersom de konserter han deltog i ofta urartade i bråk och kravaller (Howard 2003). Kaoset
är alltså delvis skenbart och om man lyssnar in sig på
de olika grupperna inom genren så framträder en mängd
stilar och kategorier. En stor dos humor präglade en stor del av
BDN:s gigg där Karmanik och Lina Baby Doll klätt upp sig i
välsittande dräkter, med tillhörande kjol, högklackade
skor, peruk och en liten hatt. Karmanik svingade sin handväska
över huvudet och mot publiken under det att han skanderade:
I hate you! Dikotomin mellan det visuella intrycket av tantpower och
den brutala musiken hade sina poänger. Det är dessa intryck
som lever kvar när den bedövande musiken tonat bort. Scener
som Bennets bodybuilder-poser och Bests juckande med underlivet framför
högtalaren samtidigt som ljudexplosionerna sköljde över
honom. Längtan efter det heliga vansinnet tar sig olika uttryck, en Whitehousekonsert är ett, fotboll är ett annat. why
you never became a dancer reflektioner Det
kanske är bortkastad tid att försöka sätta ord till
en i grunden ordlös upplevelse. Att försöka beskriva
och analysera Whitehouse och BDN med hjälp av en teoretiker på
modet som Bataille kan lätt bli patetiskt etcetera. Aktörerna
värjer sig av självbevarelsedrift mot dessa typer av förklaringar
och det kanske är som det John Gill skrev i Time Out 1985 i ett
utfall mot Whitehouse (i denna recension föreslår han bland
annat att man organiserar en lynchmobb mot gruppen): Viljan att uppsöka kaoset som motpol till det inrutade sociala livet har ofta behandlats förr och ska ej utvecklas här. Inför Whitehouse och BND kan man undra om de går att försvara ur ett katharsis-perspektiv, att de våldsamma impulserna skulle få ett kontrollerat (och därmed terapeutiskt) utlopp under deras konserter. Men man ska nog akta sig för att reducera kulturella uttryck till nyttofunktioner, de är snarare re-aktioner på sakernas tillstånd och en obändig vilja att komma så nära det går än nyttiga reningsbad. Att döma av de hjärtliga scener som utspelades mellan artister och publik efter konserterna så förefaller det i alla fall som om folk mår bra av deras aktiviteter. |
Philip
Best, Whitehouse
|
William
Bennet, Whitehouse
|
Una observación
sobre el concepto de terrorismo cultural (Traducción: Lorena Acevedo) |
Anmärkning
om begreppet kulturell terrorism Whitehouse tillhör en grupp artister inom industrigenren som brukar hamna under kategorin kulturella terrorister. Tidiga företrädare för denna riktning är till exempel grupper som de engelska Grey Wolves och Con-Dom. Det förefaller inte korrekt att utnämna Heath Bunting (se Perssons artikel i detta nummer och Schiblis i Heterogénesis nr. 42) till den som myntat termen kulturell terrorism (som det gjordes i ett pressmeddelande till utställningen Kulturell Terrorism på kulturhuset Valfisken i Simrishamn tidigare i år). Buntings verksamhet förefaller inte ha börjat tidigare än 1990 (se irrational Curriculum Vitae), några år efter det att Grey Wolves publicerade sitt manifest om kulturell terrorism (se Grey Wolves The Cultural Terrorist Manifesto, 1987). Bunting representerar en inriktning av kulturell terror som befinner sig i konstvärlden snarare än i den undergroundmiljö som industrimusiken opererar i. Grey Wolves skulle knappast som Bunting bli sponsrade av Arts Council of England. Whitehouse och Grey Wolves kommer troligen inte heller att bli accepterade av den intellektuella elit som dominerar och utser vilka representanter som skall få tillträde till konstens parnasser, därtill är de alltför obekväma och råbarkade. Vilket samtidigt är deras smala lycka. Att upphöjas till så kallad konst är det största hotet mot varje levande artist. |
Datos
de lectura y fuentes citadas - Lästips och citerade källor Johan Fernow har skrivit en initierad och faktaspäckad artikel på svenska om Whitehouse. Texten publicerades ursprungligen för ett fanzine (uppgift om vilket saknas), den återfinns på http://www2.tripnet.se/~fernow/whitehouse/. Mer uppgifter om Whitehouse finns på Susan Lawly Official Website http://www.susanlawly.freeuk.com/. För en introducerande artikel till olika typer av extrem musik se Pär Thörns Scenisk gestaltning i underground musik, Heterogénesis nr. 28, juli 1999. s. 30-37. Information om Brighter Death Now finns på skivbolaget Cold Meat Industrys hemsida http://www.coldmeat.se Bellind, Örjan (2003): En påse örongodis för de mindre lättskrämda..., opublicerad CD-ROM text. Gill, John (1985): Great White Death LP review, Time Out citerad i foldern till Whitehouse 1997. Grey Wolves (1987): The Cultural Terrorist Manifesto, http://www.holyterror.com/greywolves/manifesto.html / irrational Curriculum Vitae, member Heath Bunting, http://www.irrational.org/cgi-bin/cv/cv.pl?member=heath Howard, Judith (2003): Whitehouse interview http://www.susanlawly.freeuk.com/textfiles/whinterview02.htm Marner, Anders (1996): La retórica en el doble discurso del surrealismo/Retoriken i surrealismens dubbla diskurs: Bataille vs Breton, Heterogénesis nr. 15 april 1996. s. 13-28. Whitehouse (1997): Great White Death, Special Edition, Edinburgh: Susan Lawly SLCD002. (2003): Philosophy, Bird Seed, CD, Susan Lawly CD SLCD025 Wing, Jessica Grace (1993): The Cutting Edge of Art, The Uses of Actual Violence in Performance Art. www.end.com/~jessica/text/thesis1.txt thesis6.txt (2001-11-22) [1] White Noise White noise, like the color white, contains all the elements that other colors of noise are composed of. White noise is truly random in nature and will not correlate. It contains equal energy at all frequencies. [2] Pink Noise Pink sound contains all the tones the human ear can perceive. The higher and lower portions of the sound have been adjusted so you hear the entire sound equally. Unlike white noise, it bears a logarithmic characteristic, and, as such, represents a psychoacoustic equivalent of white noise sweetened for human ears. [3]Föreställning: Artister: Whitehouse (William Bennet och Philip Best), Live Action 105. Brighter Death Now (Roger Karmanik och Lina Baby Doll) Ms. Stubnitz, Rostock Tyskland 2003-05-17 |