Mail Art inom ramen för globaliseringen

En hyllning till Lon Spiegelmann avliden i december, 2002

(*) Clemente Padín

USA dominerar världen allt mer, på ett sätt som aldrig tidigare i världshistorien. Det dominerar helt de fem maktsfärerna: politik, ekonomi, militärväsendet, teknologin och kulturen. På den kulturella nivån uttrycker sig denna dominans genom att påtvinga det egna imperiets värderingar till alla planetens hörn via masskommunikationsmedel, inklusive Internet. Människorna och länderna ser sig släpas med av globaliseringens dynamik. Det handlar om den andra kapitalistiska revolutionen. Den ekonomiska globaliseringen når alla och ställer demokratier, suveräniteter och gränser åt sidan, och påtvingar oss “största möjliga vinst”-filosofin. Denna brutala koncentration av det finansiella kapitalet och makten har expanderat, bland annat tack vare den extraordinära utvecklingen av kommunikationsteknologierna.

Det har sagts att just detta har varit syftet med Mail Art: “The Eternal Network” av Robert Filliou, det utopiska projektet kanske onåbart, om den konstant pågående kommunikationen med alla disponibla medier, den oändliga utvecklingen av den gränslösa kommunikationen. En onekligen tragisk paradox, för det är tack vare denna kommuniktionsexpansion som kapitalismen har lyckats påtvinga nästan hela världen sin ekonomiska struktur och sin “vinstkultur”. Det har varit globaliseringens urholkande livsform av skapande av förmögenhet till vilken kostnad som helst, den absoluta marknadsekonomin, att leva utanför oss själva för vår Mollocks skull, pengarna. Fillous Network gör anspråk på en globalisering av mänskliga rättigheter, som överträds i nästan hela världen, för att nå ett fredligt och njutbart liv utan det vardagliga dramat i kampen för brödet i en fattig miljö, till följd av den vilda exploateringen av naturtillgångarna.

Det vore då konstigt om den kulturella aktiviteten i människornas produktiva aktiviteter, i stort sett hamnade i marginalen på dessa strukturella hypoteser. De jättelika kulturindustriernas hopgyttringarna börjar visa prov på sin räntabilitet: de stora bokförlagen, de stora skivbolagen, konstmarknadens maffia, filmbolagen och filmproducenterna, osv. Dessa stora kulturindustrierna banaliserar och utarmar kulturen istället för att bidra till spridningen och utvidgningen. Det estetiska eller kommunikativa värdet räknas inte utan endast konstens marknadspris i harmoni med systemets ideologiska behov. Priset är, logiskt nog, manipulerat i linje med bokförlagens och delägarnas lukrativa intressen.

Globaliseringen och dess vidhängande fenomen strävar inte efter att erövra länder, utan kontrollen över marknaderna. Det innebär inte erövring av territorium utan besittande av rikedomar. På kulturell nivå innebär detta att den lokala kulturen ersätts med imperiets. Seder och bruk, klädstil, språk, valuta, sport, historia: det stora radergummit som suddar ut skillnaderna mellan folkgrupperna, och upphäver därmed olikheter och skillnader. Paradoxalt nog är detta ytterligare ett av Mail Arts syften: att uppnå ett gemensamt språk som för oss samman och förbrödrar oss bortom de etniska och ekonomiska skillnaderna. Det är bara det att den förbrödring som imperiet och globaliseringen förespråkar är genom konsumtionen av dess produkter. Som man kan läsa i en annons: “Förbrödra er i PEPSI.” Globaliseringen tar inte bara kål på skillnader och olikheter utan även på själva mänskligheten. Under tiden har världens produktion av livsmedel ökat, tack vare de stora teknologiska framstegen, till 110 % av mänsklighetens behov, men cirka 30miljoner människor svälter fortfarande ihjäl medan 800 miljoner lever under fattigdomsgränsen.

När demokratin och friheten återföds i en värld som har eliminerat de värsta auktoritära regimerna, censurerna och manipulationerna kommer spöken från det förgångna att återuppstå, framförallt kontrollen av samhället via medierna: man söver medvetandet, avlägsnar den sociala aktionens “faror”, tolererar misären p.g.a dess “gudomlighet” eller “övernaturlighet”, “laissez faire”, odlandet av den egna trädgården (Voltaire), oro över “jaget” och dess förstoring (till andras fördömande, så klart), osv.

För att fokusera analysen kring “vårt Amerika” som Martí brukade säga, så bedöms statsnationens sönderfall att vara en effekt av den andra kapitalistiska revolutionen, ekonomins globalisering och de teknologiska förändringarna som håller på att förändra den geopolitiska miljön. Denna USA politik kräver en mycket stark dollar influens på den inhemska marknaden och detta resulterar bland annat i den ojämlika handeln exempelvis utlandskuldens ränta (evig och omöjlig att betala) som våra länder punktligt betalar. Vid en första anblick kommer konflikten mellan militärkostnaden för de imperialistiska äventyren och den minskande ekonomin i samband med de nationella frihetsrörelserna i några länder och ekonomiernas kollaps antagligen att göra det fundamentala skattestödet till USA väldigt osäkert (Argentinas har slutat med tvångsbetalningar).

Det råder inga tvivel om att vi är den svagaste länken i den imperialistiska kedjan. Därför behöver vi, idag mer än någonsin, ett väloljat kompetent och effektivt “kommunikationssystem” åtminstone på konstnärlig nivå, som sprider och kanaliserar våra återupprättelser (som skedde under diktaturernas tid). Bara några institutioner, fortfarande svaga, som Världssamfundet, några revolterande rörelser, en framåtsträvande regering och några “Non-Government Organisations” skulle kunna erbjuda oss någon typ av stöd för att sprida våra ideal. Nätverket är den rätta vägen. Den gryende Zapatista de Liberación Nacional de Chiapas militär har redan använt sig av det för att påverka världens opinion och på så sätt bromsa de mexikanska auktoriteternas brutala förtryck när de började sprida sina proklamationer och anmäla PRI regimens brutalitet i slutet av 1900-talet. En Mail Art utställning tillkom som organiserades i Uruguay och spreds på global nivå, tack vare nätverkets täta kontakter.

Beträffande nätverket har vi undan för undan upptäckt hur kapitalismens järnlag moraliserar Mail Arts essentiella taktikregel, som höll den inom “användarvärdets” område (det vill säga utanför “förändringsvärdets” område). Regeln som kommer att odödliggöra den som myntade uttrycket, den nyligen avlidne Lon Spiegelmann: “Mail Art och pengar blandas ej.” På så sätt skapades Mail Art i en alternativ kulturell och konstnärlig struktur som siktade på det kapitalistiska systemets hjärta. Man attackerade dess sammanhållande faktor: pengarna. Och följaktligen förnekade marknaden (och konsumtionen) att dess legitimitet ifrågasattes. Under de senaste åren har vi deltagit i den långsamma merkantiliseringen av vissa Mail Art-genrer, framförallt “artiststamps” (förfalskade poststämplar) och “rubberstamps” (kreativa gummisigill). De avlidna Mail Art-konstnärernas arkiv fortsätter att bidra till de stora samlingarna. Månadsvis får vi prislistor på “artistamps” och tendensen att erbjuda priser för att få deltaga ökar. På samma sätt fortsätter galleriernas och museernas beställningsutställningar att öka. Ändå är Mail Arts provokativa styrka fortfarande så pass stor att detta inkräktande på professionalismen ännu inte påverkat dess spridning och tillökning särskilt nämnvärt. Å andra sidan befinner sig den stora nyheten Net Art (eller konst på Internet) inom det interaktiva, naturligtviss återfinns det i Mail Arts nätverk som har vuxit fram under mer än 40 år.

Långt innan den avlidne franske sociologen, Pierre Bourdieu, 1992, lovprisade tillkomsten av “de intellektuellas internationalitet” för att möta globaliseringens olyckliga konsekvenser för världens intellektuellas och konstnärers enande i kampen mot kulturens transnationella offensiv, hade nätverket eller konstnärernas kommunikationsnätverk eller Mail Art redan etablerat en plattform för en verklig kommunikationskonst. I denna sattes det kommersiella åt sidan, och idag skördas frukterna av den konstnärliga interaktionen, som de elektroniska konstarterna har utvecklat till max, framförallt datoriseringen via Internet. Medan globaliseringen, som förordade det nuvarande ekonomiska systemet, försöker leda världens folk mot den systematiska och uppseendeväckande konsumtionen av dess produkter, så söker “globaliseringen” som sporrar Mail Art etablera kommunikation med avsikt att (utopiskt) förena alla människor i en genuin, värdig och berikande dialog.

(Översättning: Lorena Acevedo)

(*) Clemente Padín es Licenciado en literatura y artista