Sedan några år tillbaka har vi stiftat bekantskap med streckkoderna som följer med de flesta varor vi handlar. Eftersom den är en av de koder som har invaderat vår vardag tror jag att inte alla vet varifrån den kommer och vad den betyder. Vi har snarare vant oss vid dess existens samt att snabbköpskassörskan ”läser” denna kod med hjälp av en apparat som till synes översätter den till ett pris som kassan registrerar, och som mirakulöst nog stämmer överens med det pris som konsumenten kan tyda i prislappens ”läsbara” siffror: 15,30 Kr.





José Ferrero: Skog, Manipulerad fotografi, 2003

Denna märkliga kod har kommit att kallas för European Article Numbering och har sitt ursprung i forskningsarbetet av en man vid namn John T. Kermode som, i sitt laboratrium vid Cleveland Gas & Electric Company, uppfann 1934 ett system för att automatisera klassificeringen av försändelsen och mottagningen av fakturor. Hans uppfinning grundades på att varje linje betecknade en siffra: en linje betecknade nummret 1, två linjer numret 2, osv. Sedan dess och fram till våra dagar har kodifieringssystemet utvecklats och förändrats märkbart. Idag anväds kodifieringssystemet i praktiskt taget alla mänskliga verksamhetområden. Dess syfte är “att automatiskt identifiera, att samla in data, öka produktionen, förbättra kvaliteten, kommunicera snabbare och mer korrekt, minska fel, reducera kostnader, höja vinsten och över huvud taget förenkla våra liv.”. 1

Den kod vi oftast möter består av ett materiellt tecken (strecken) och en numerisk siffra (ibland med bokstäver). Det märkliga är att denna kod, som utgör en viktig informationslänk inom systemet av inköp och försäljning av varor, ingenting säger till oss konsumenter. Den är bara ett klistermärke som vi plockar bort när varan ska användas.

Kodens ”icke-officiella” användning

Streckkodens användning har spridits utanför den ”konventionella marknaden”, och ett av dess märkligaste uttryck är streckkodstatueringen på en tävlare i simhopp som jag såg för ett par år sedan. Den unge mannen, vars namn jag tyvärr inte längre kommer ihåg, kombinerade tecknet med den numera aktuella användningen av tatueringen. Det skulle vara intressant att veta i hur mycket han hade värderat sin simhoppande bakdel.
På konstens område har konstnären Minerva Cuevas arbetat med ett projekt som syftar till att angripa det kommersiella systemet genom att ge konsumenterna tillfälle att köpa vissa varor till lägre priser än de officiella genom att förändra streckkoden.2

Kultur vs Natur

Naturen som begrepp har också blivit en marknadsvara. Många organisationer kämpar för miljön: skydd av skogen, NEJ till konstgjord reproduktion av djur för kommersialiseringen av deras hud eller kött, NEJ till misshandel av djur, NEJ till föroreningar i atmosfären med skadliga ämnen; det vill säga, NEJ till kulturiseringen av naturen, eller till den formen av otyglad exploatering av naturresurserna vi upplever idag. Emellertid är företaget, den institution som producerar de olika föremålen vi konsumerar, raka motsatsen till naturen. Det är ett av kulturens mest komplexa uttryck.3

Kulturen är just tolkningen och manipulationen av naturen. Bilden av en orörd natur är en dröm för naiva människor, åtminstone så länge vi lever under globaliseringstidens kapitalistiska system.

José Ferreros Blick

”Konstnärliga variationer i skogen” sammanför konst och natur på ett dynamiskt sätt. Verken är gjorda i ateljén, men de installeras i skogen. I ateljéarbetet måste konstnären ha i tankarna den plats där verket kommer att inramas. Det är i skogen där verket kommer att bli fulländat: kulturen förflyttar sig till naturen och utgör en del av den. Verket underkastas naturens tidsliga variationer: ljus-skugga, vind-stillhet, värme-köld, friktion-interaktion med omgivningens föremål, mm.

José Ferrero (1959) åstadkommer ett mycket intressant och annorlunda förslag när han vänder upp och ner på ordningen kultur-natur till natur-kultur. Det första momentet i hans arbete är hans förflyttning till skogen och varseblivningen om omgivningens särdrag. I varseblivning och självmedvetande-processen om platsen börjar sökandet efter en bild som genom kamerans objektiv innehåller de nödvändiga elementen som kommer att tillåta den framtida åskådaren att känna igen en skogsmiljö – inte nödvändigtvis det porträtterade segmentet. Men en stillbild är bara en frusen bit av ett rum som är fullt av diverse liv som utvecklar sig i en tid och ett rum som är oberoende konstnärens, och som också är olika konstnärens varseblivning och tolkning av de förstnämnda. Den fångade bilden kommer självklart att vara den av ett godtyckligt valt skogsparti, men som även vi åskådare kommer att känna igen som en del av skogen om vi någon gång har varit i en, eller om vi har lärt oss att känna igen en skog genom de hundratals bilder som kommer till oss via medierna.

Trots att denna första etapp äger rum mitt i naturen, långt borta från ateljén/laboratoriet, bestäms den av den kultur Ferrero tillhör. Såväl hans blick som det föremål dom fångar den är kulturella produkter. Hans blick är beroende av värderingarna i hans kulturella miljö, och kameran är en sofistikerad produkt av den samtida kulturen.

Med bilden i kameran återvänder Ferrero till laboratoriet för att framkalla fotografin. Den fångade bilden kommer förstås att bli en ny visuell upplevelse i en fullständigt kulturaliserad miljö. Han tar emellertid ännu ett steg i hans distansering från naturen genom att jämna ut färgerna och genom att också förändra själva bilden. Han manipulerar den nedre delen genom att göra den diffus, som om den vore skogens avspegling på vattnet. Träden och glespartierna förvandlas till en streckkod som för associationerna till en EAN-streckkod.

Hur mycket är skogen värd?

Bilden av skogen som ett streckkod visar två dimensioner av vad som en skog kan vara: ett utrymme där man fritt kan promenera bland träden och växterna, och en produkt av marknaden.

Men det finns mer: utifrån kulturens perspektiv, Ferrero visar för oss en skog som redan har vidrörts av kulturen i olika meningar. I första hand är vi inte inför en ”orörd” skog i den mån han själv har varit där, och många andra före honom. Färgens likformighet i bilden antyder om detta mänskliga ingrepp i naturen. Sedan har vi skogens avspegling som förvandlas till EAN-koden, ett av vår tids mest utmärkande uttryck för marknaden. Slutligen reproduceras bilden i olika format: reproduktionen av den manipulerade fotografin i en katalog och en kalender, visningen av bilden i en konstutställning i Oviedo, samt dess reproduktion i en tidskrift.

(Översättning: Jorge Capelán)

Fotnoter
1 http://www.streckkod.se
2 Heterogénesis Nr 42, januari 2003. Också på http://www.irational.org/minerva/resume.html
3 För att lugna de mest oroliga har företagen uppfunnit en rad ”alternativa” produkter som får ett officiellt märke som påpekar att de har tillverkats med ”hänsyn” till miljön.