Ars Poetica
Om
hon inte syns blir natten lång
Allting
upphör utom hennes väntan
Henne
överger inte dessa otaliga
Skepnader
som henne skapar och förnekar
Tät
är natten om man inte ser henne
Sitt
namn ropar hon högst upp på klippan
Klippa
som havet spränger i tusen droppar
Bittra
kyliga som har varit hennes stjärnor
Hennes
tårar tror och inbillar sig än
Att
mer än tårar är de bara färskvatten
Med
sin näsduk skrämmer hon en lila tanke
Och
flygande fiskar som henne förblindar
Om
hon inte syns blir natten lång
Och
allting upphör utom hennes väntan
Flickögon
uppslukas av havskorpar
Medan
vågor bryter mot hennes ande