MIGUEL GABARD
Uruguay
 
esperanza humana

 

posiblemente estemos en travesía
hacia el terreno de nuestros sueños
día a día el camino resulta nostalgia
en dirección a los no alcanzados
esa travesía es fuente de vida
tanto en el infierno como en el cielo
viajemos con esa fuente ya
que aún nada nos está dado

 

el nacimiento del viaje

 

ningún destino es seguro
ni en la tierra ni en el espacio
cuando por la vida viajamos
como animales y viento
el camino del viaje está lleno de obstáculos
como los bosques verdetupidos
todo sucede cuando allí nos dirigimos
menos aquello que deseamos
pero viéndolo más claro
y a viajar se ha decidido
no queremos el regreso
a lo pensado y sabido

 


 

mänskligt hopp

 

kanske är vi nu på resan
till våra drömmars terräng
dag för dag blir färden längtan
dit vi inte hunnit än
livets källa är den resan
så i helvetet och himmeln
låt oss färdas med den källan
det finns inget givet än

 

resans födsel

 

något mål är inte säkert
så på jord och så i rymd
när vi färdas genom livet
såsom djur och såsom vind
resans väg är full av hinder
liksom djungeln full av grönt
när vi far dit ut, allt händer
utom det vi önskar hänt
men när allt omkring har kommit
och att färdas är bestämt
skulle vi inte återkommit
dit vi allting borde tänkt