RUBÉN AGUILERA
Chile
 
6. Exsolationis
(Frutal)
 
Edad avanzada,cansado, mortificado.
 
«El florecimiento tiene tiempo definido, puesto que vanidosamente
se buscan flores primaverales en el otoño, o flores otoñales en verano, sino que todas tienen su momento exacto, en el cual surgen, dan solaz y desaparecen, de manera que la una reemplaza a la otra prontamente, que unosin moverse puede ver la premura del tiempo. Tienen por lo tanto su orden mutuo, según la ley perpetua.»

 

Clama la Ninfa

La sierpe su perla,
al antro me azuzan,
me vejan me ajan
la cérviz la pelvis,
y parda parca de ocaso
su insignia me encajan,
y al orto me flaman
canoros me trovan:
«¡del yermo lo sabio!»
«lo muerto decían
afirman: es siempre»
y estigmatízanme abyectos:
«¡etérea!
tus cristales sucumban
tus cristales sucumban.»
«La helada ha dañado las plantas templadas.»

 

Bodas en el Bunker
(o estrupo nupcial)

 

Denigra su encaje ¡rasga!
al clímax puja¡ ruge!:
«¡al fálico se nubla!»
nupcias arias nupcias
gamadas ingles y nalgas
y al desvirge vocifera:
«¡ave! ¡ave!¡ave!»
cuando mengua el pendón
y el bíceps panzar
y el tórax bunker.
Y tras las cremaciones
supura resuella encomia:
«¡la inhumen los médanos!
¡la inhumen los médanos!»
«Las especies de paises templados deben guardarse;
y las índicas ponerse en macetas.»

 

Estandarte

 

Sacrosantos crematorios
omóplatos frisan
fémures exacerban,
y ellos idolatran:
«¡son albos tizones!»
rótulas fraguan
húmeros calcinan
«¡son albos tizones!?»
cuestionan malignos
y aquellos auguran:
«¡oh hornos! ¡oh fosas!
si estandarte, osario;
y si gamado, genocidio».
«El florecimiento se acaba, nosotros también;
pronto esas flores caerán.»
(Preton.109)

 

Octopus Perpetuum

 

Relicarios de belleza
sus miembros retozan
escolopendras bruñidas
áureas oropéndolas
¡y relámpagos de
la obsidiana!
uñas nacaradas pupilas
perpetuas libélulas
olvidadas
mas arrogantes imponen:
«¡sea octopus perpetuo!
¡sea octopus perpetuo!
en su pezón la svástica».
«Desde el primer florecimiento de la siempreviva
hasta que la golondrina se anega.»
 

6. Exsolationis

(Frukttiden)

Höga åldern, matt, sår sig.

«Blomstren hava sin bestämda tid; ty fåfängt söker man vårblomster om hösten, eller höstblomster om våren, utan alla hava sin bestämda tid, på vilken de komma fram, fägna sig och försvinna, då andra komma i deras ställe, att den ena liksom avlöser den andra, och det så skyndsamt, att man icke utan rörelse kan se på den hastande tiden; de hava alltså sin ordning sinsemellan, så att den ena måste följa på den andra, efter beständig lag.»

 

Nymfen Jämrar Sig

 

Ormen pärlan,
till spelhålan hetsar mig,
skymfar skändar
min nacke mitt bäcken,
och solnedgångs bruna parce
deras insign fogar de i mig,
och vid solorten flammar
de mig, kvittrande skaldar:
«från ödemarken visdomen!»
«de brukade säga och bekräftar:
det döda är evigt»
och uselt stigmatiserar de mig:
«du eteriska!
må dina kristaller gå under
må dina kristaller gå under.»
«Frosten har skadat de varma växterna».

 

Vigslar i Bunkern
(eller bröllopsvåldtäkt)

 

Kränker hennes spetsklänning river!
vid klimax stönar vrålar han!:
«vid fallos blir hon dimmig!»
vigslar ariska vigslar
hakkorsade ljumskar och skinkor
och vid berövad oskuld skränar han:
«ave! ave! ave!»
när pendelrörelsen avtar
och bicepsen bepansras
och torax bunkras
och efter kremeringarna
varar flåsar och lovsjunger:
«må hon jordfästas av dynor!
må hon jordfästas av dynor!»
«Måste örterna från varma länder inflyttas
och indianska växterna sättas i krukor».

 

Standar

 

Sakrosankta krematorier
ruggar skulderblad
upphetsar lårben,
och de avgudar:
«de är vitglödande eldbränder!»
smider knäskålar
kalcinerar överarmsben
«är de vitglödande eldbränder?!»
ifrågasätter de elakartade
och de där förutsäger:
«o smältugnar! o massgravar!
om standar, benrangel;
och om hakkors, folkmord».
«Blomstrat hava ock vi, men hastigt den blomman avföll.»

 

Octopus Perpetuum

 

Skönhetsrelikvarier
hennes lemmar skuttar
skinande tusenfotingar
gyllene sommargyllingar
och obsidianens blixtar!
naglar av pärlemor eviga
pupiller glömda sländor
men högfärdiga utmäter de:
«vare octopus perpetuum!
vare octopus perpetuum!
i hennes bröstvårta hakkorset».
«Ifrån det tidlösan först kommer i blom
till dess svalan dränker sig.»