I mina produktioner på konstens och teknologins område, begreppet installation måste utvidgas till att omfatta ett rum där situationer skapas med hjälp av teknologiska medel: elektroniska kretsar, förstorade bilder, flerbildskärmar, ljudkameror, bevakningskameror, interaktionsanordningar och datoriserade interfaces rekonfigurerar miljön och tillåter kroppens naturliga energi att blandas med anordningarnas artificiella energi. I ett tillstånd av inkrustering, hela kroppen, i scenisk närvaro, övar alla sinnen. «Trompe l¹oeil» utvidgas till en «trompe les senses». Multimedia installationer, som termen antyder, för samman flera media och erbjuder stimulanser av visuell, auditiv och känslig natur, och på så sätt framkallar förnimmelser som kräver en sammanlänkning av de olika berörda sinnen under den spatiala forskningsresa. En synestesi (från Grekiskan sun och aisthesis, förnimmelse) äger rum. De av kroppen upplevda företelserna inom miljön upplevda företeelser gör att det visuella relateras till andra sinnen. Helheten muteras på grund av de teknologiska anordningarnas aktioner av respons. Besökaren bestiger helheten genom de olika konnektionerna i hjärnan under bearbetningen av sinnesintrycken, och på så sätt konstruerar meningen.

I mina installationer bebor kroppen «elliptiska zoner», eller intervallszoner som uppstår ur symbiosen mellan det naturliga och det artificiella livet. Alla dessa fenomen tillhör ett nytt perceptionsfält, ett stort fält av reflektion som uppstod i de senaste decennierna och som vänder sig mot strukturer av mentala processer och av subjektivitet placerade i kontexten av relationen människa/maskin i den digitala eran.

Jag måste urskilja här mina installationer med anordningar av video och audio, som kameror, mikrofoner, ekokammare och andra analogiska teknologier som förlänger kroppens aktioner, från interaktiva installationer med digitala teknologier och sensorer, där förutom att fånga kroppens syntax i rörelse, finns det svar som bearbetas och presenteras av datorn i realtid. Rummets «liv», frambringat av datorns «hjärna», inte bara förlänger kroppen utan ofta flyr vår kontroll. Kroppen förlängd i analogiska situationer är fallet av min installation TRANS-E, Kroppen och Teknologierna (1994) och av dess fyra miljöer, vad det gäller min installation TRANS-E, My Body, My Blood (1977) och i mina projekt under utveckling, som OUR HEART, erhåller kroppens aktioner svar från digitala minnen och deras databaser.

Kropparna som förflyttar sig genom rummet intar inte en kontemplativ hållning, utan de måste ingå i förhållanden som stimuleras av mångfaldiga perceptiva elementa. Att gå, att lyssna, att se, att vidröra orsakar olika sorters relationer.

I de interaktiva installationerna, den gamla betraktarens relationer adderas till de fysiska konsekvenserna orsakade av den direkta, kroppsliga kontakten med verket. Ett nytt relationellt fält öppnas med interfaces som fångar kropparnas signaler, som att flämta, att andas, att tala, att gå, att vidröra med omedelbara svar och som ger oss tillbaka svar i realtid. Bland de sistnämnda inräknas också den virtuella verklighetens införlivande ambientationer. I dessa produktioner kräver konstnärerna totalt deltagande av den gamla publiken, som måste agera i rummet, vid vite av att ingenting händer.

Situationen av förväxling med det konstnärliga objektet möjliggör för publiken att vagt sätta sig in i principen av inkrustering eller införlivande, tillhörande sextio-talets participa-tionistiska poetiker, vars främsta källa är de teorier av Duschampiangskt ursprung, och som återupptogs på ett intensivt sätt av John Cage, av Fluxus gruppen, av happenings och andra yttringar från den tiden. Den här konsten, helt underordnad skeendet, det oförutsebara, har en syn på kroppen i rörelse som tar oss till gränsen för ritualerna för kroppen, det vill säga, en verksam kropp kring ett objekt, inneslutet i en plats eller engagerad i en viss aktion. Men i IK-produktionerna, eller Interaktiv Konst som jag har gjort, är det inte längre fråga om att bara inkorporera besökaren som en deltagare av en upplevelse, i en poetik typisk för de Duschampianska attityderna. Kroppens signaler i rummet kopplas till anordningarnas energi och manipulerar de osynliga minnen av deras informatiska rum i performativa aktiviteter i realtid i en summa av de organiska plus det inorganiska. I den interaktivitet som tillåts av de elektroniska teknologierna, när människan använder knappar, fjärrkontroller, terminaler av telekommunikation, tränger hon sig in i databasernas labyrinter, det handlar inte bara om att färdas genom rummet, utan av att etablera effektiva dialoger. Oanade världar uppstår av digitala landskap ur de blinda datorernas mörka informatiska inre. Sådana bilder är möjliga tack vore världar som överraskar eftersom de inte är möjliga i materians värld. Låt oss tänka på ett fraktalt landskap, på de spatiala vändningarna i 3D, eller på de konstgjorda neurala nätverkens reaktioner. Dessa och andra situationer överraskar oss. Vi förmår inte skapa dem i vår fantasi.

I «TRANS-E»- Kroppen och Teknologierna erbjuder jag poetiska moment av den mänskliga kroppen undersökt av avancerade medicinska teknologier: ekografier, datoriserade tomografier och videolaparoskopier blandas med medicinska böcker, tunnor av rostig metall, stora dukar med projektioner av ekografier som landskap av hjärtat, personliga tillhörigheter, lamm skinn, förutom interaktiva anordningar. Kameror spelar in, mikrofoner förstärker besökarens röst och kropp. I installationerna, finns det förutom bilderna, infraröda sensorer som reagerar vid kroppens närvaro. TRANS-E är ett «organism» verk. När människorna hör sin egen röst, ser sig själva på TV:n eller verkar på vätskorna så att anordningarna intar organiska funktioner, eftersom de är kopplade till kroppen genom interfaces, uppstår liv i miljön och energierna avslöjas. Som andra konstnärer i den interaktiva konstens fält, jag är intresserad av att få reaktioner, av att lämna spår, om än tillfälliga sådana, genom metamorfoser som äger rum i verkets upptäcktsprocess. Teknologier av hög performance fångar tysta aktioner i förnimmelsens akt.

I utställningen «TRANS-E», My Body, My Blood, undersöker jag Artificiella Nevronät för att kontrollera en interaktiv miljö. Näten och det sensoriella bestämmer miljöns liv som innefattar avancerade undersökningar i konsten integrerade till informatiken och automatiseringen. AN blir matematiska modeller som kommer att simulera hjärnfunktioner (funktioner som inlärning, igenkännande, etc) och, även om de är ganska begränsade, härmar det mänskliga nevrologiska systemet som kan behandla icke-linjära problem genom algorytmer. Det är möjligt att kontrollera vissa beteenden och programmera förändringar i miljö i en verklig tid. Miljön programmeras för att visa bilder som «visioner» kontrollerade genom AN som administrerar animeringar i programmerade variabler som kommer att tolkas av datorn. Nätet känner igen de förutbestämda mönstren och tolkar de inputvärden och ger tillbaka outputvärden som i sin tur tolkas av en mellanfas för animeringens aktivering. Kropparna tolkas av espaciala spänningar som sätts igång när miljöns sensoriserade fält aktiveras, eller även för den tid som kropparna tar vissa espaciala punkter i tecknen, sända av en eller flera deltagande, isolerade eller i förhållande med andra i en miljö delad i tre olika programerade faser under en «semantisk trance». Sensoraliseringen genom ett tapet ger en neutralnät de inkommande värde för processeringen (inputs) och beslutet ger lösningen att animeringen aktiveras genererar en «vision» i rummet. ANs impulser är värden som tas upp igen av sensorer och i nätets utgång utgörs i sekvenser från bilden till outputs. Dessa trance är «visioner» som AN bestämmer i bildernas uppkommande vilka resulterar från dialoger med osynliga databankminnen.