Foto: X. Narea |
|||||||||||||||||||||||||||||||||
Foto: X. Narea |
|||||||||||||||||||||||||||||||||
Vanliga människorsdrömmar
Daniel Urey * |
|||||||||||||||||||||||||||||||||
Geometría y misterio de barrio (Geometri och kvarters hemlighet), Juan Castillos utställning, är ett internationellt projekt som sträcker sig över Atlanten. Det började i Santiago, Chile, fortsätter nu i Lund och kommer att avslutas i Spanien. Projektets grundstenar lades i en av Santiagos perifera förorter där konstnären bosatt sig några månader och där han också hade sin verkstad. Castillo tog kontakt med människor i olika åldrar och bad dem prata om sina drömmar. Berättelserna inspelades på video och klipptes till en sekvens på 40 olika sådana. Bildsekvenserna fokuseras på ansikten och i bakgrunden kan man se olika vardagsum (människans andra ansikte, enligt konstnären). | |||||||||||||||||||||||||||||||||
Foto: X. Narea |
|||||||||||||||||||||||||||||||||
Utställningen på Krognoshuset i Lund innehåller två delar som mycket väl överenstämmer med lokalens arkitektur och atmosfär.Varje utställningsobjekt är oberoende men de kompletterar varandra i helheten. På översta planet har Castillo bara använt sig av "periferin" i rummet; dvs väggarna och fönsterglasen. På tre av väggarna hänger serier med små bilder och mot bakgrundsväggen står det två stora bilder. I de små bildernas övre delar bearbetar han det individuella med fotografier av dem som är med i videoklippet och berättar sina drömmar och det universella står representerat i svenska tidningsurklipp som likväl kunde ha varit från vilket land som helst och som täcker bildernas nedre delar. Tidningsurklippen innehåller anonyma ansikten som kommer från internationella nyheter. Människors ansikten som också har drömmar liknande våra men vars närvaro i tidningssidorna är till för att illustrera ett visst skeende. Mellan dessa delar står det ett ord som den avbildade deltagaren har nämnt och vars betydelse öppnas till åskådarnas tolkning. Därav ordets fascinerande roll i sammanhanget. Tyvärr går inte alla våra drömmar i uppfyllelse -en hissnande tanke som också kännetecknar Castillos verk. Denna känsla förstärks speciellt av bivaxens gulaktiga färg som stänker ner väggen under varje bild. På fönsterglasen har han också med bivax skrivit namnen på berättarna och de stora bilderna är bearbetade på samma sätt som de små. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||
LUtställningens andra del är i källaren. Den liknar ett kapell och ger intryck av att vara på en helig plats. Installationen där formas av en teveapparat där videoklippen visas. Bakom den finns det en gammal "hylla" som utgör ramen för flera tidningsurklipp. Vid sidorna finns det två bilder av berättare, gestaltade i ljuslådor. Bilderna från teveapparaten reflekteras på en tunn oljeyta utspridd över en världskarta. Efter berättarsekvensen visar Castillo också bilder på ett sjukhus som började byggas underAllendes tid (med hjälp bl. a. från Sverige) och som aldrig slutfördes. En annan dröm som
inte gick i uppfyllelse. Teveapparaten spelar en central roll i verket.
Den fungerar som en sorts nutida altare, en plats runtom vilken människorna
samlas för att uppskatta en bättre och vackrare värld. Det intressanta
i Castillos verk är leken mellan det individuella och det universella,
mellan det mest intima och personliga och det allmänna, både formellt
och konceptuellt. * Daniel Urey studerar konstvetenskap vid Lunds Universitet |
|||||||||||||||||||||||||||||||||
Foto: Miguel Peña |
|||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||