av SU-EN
Bitande,
att bita
bita världens kropp
smaka
bita min kropp
smaka
smakar de olika?
Smärtan kan ibland vara det enda som liknar verkligheten, när
allt annat är borta, utsuddat i någon slags dimma, finns smärtan
kvar som för att visa konsekvenserna av att leva.
Kroppen
lever
benknotor talar till varandra,
Kroppen faller
blåmärken
manifestationer av gravitationen
Allt
är som det är
vi vet ungefär hur det kommer att vara,
varje dag, varje minut, varje ögonblick
När jag biter min kropp kan jag se denna tid
bitmärket är vackert,
som en fossil
ett avtryck
Jag
ligger på obduktionsbordet
av nyfikenhet
Redo att dissekera min kropp
Organen lockar
Vätskorna, strukturer och material förför
Genom att bryta igenom ytan - huden
når jag in dit till det innersta
Jag
vill bryta igenom min hud
massakrera synligheten med skalpell
genom en organiserad, kulturell styckning
Jag
smakar mina vätskor
beska, sura, varma
Våra kroppar smakar som inget annat
inte som det kött vi äter
eller de kryddor vi använder
eller de tankar vi tänkte om kroppen
Vissa
perioder ser jag utåt, letar efter nycklar i världen runt omkring,
ser på träden, stenarna, havet, himlen, horisonten
Någonstans långt borta finns den kropp jag söker
en ny kontur
en form att leva med
en kropp som inte är min egen men ändå det enda jag har
Vissa
perioder vänds blicken till de inre landskapen
till de processer som kletar runt där inne
Vissa
perioder vill jag massakrera
dissekera, smaka, bita
snitta upp den yta som skiljer det yttre från det inre
Bitande, att bita
bita världens kropp
smaka
bita min kropp
smaka
smakar de olika?
Jag har betraktat fiskare på små fiskebåtar rensa den
fisk de har fiskat under dagen. De får ett personligt förhållande
till varje fisk de fiskat. De rensar inälvor, sprättar upp magar,
halshugger och sorterar. Ibland har fiskarna ätit andra fiskar i
nätet och dessa tas ur magarna. Fiskarens händer och fötter
blir insmorda av fiskarnas blod och inälvor. Fiskfjäll sätter
sig i skäggen. Småfisk kastas tillbaka i havet till de ivrigt
efterföljande fiskmåsarna och ibland delfiner. På kvällen
tillagas de läckraste fiskarna av fångsten som middag.
Jag
skulle vilja se min kropp
som en tillvaro
som ett tillhåll
som ett mellanrum
där liv och död är nära varandra
Där blod är blod
Där döden är synlig
och livet vet detta
Kroppen har ett eget liv
Där sanningen blir synlig
renad från dekorationer
Min
kropp skriker efter smuts!
Min kropp skriker efter blod!
Min kropp skriker efter världen!
SU-EN har sin bakgrund i den japanska butohdansen och många års erfarenhet av scenframträdande i olika internationella sammanhang. Hon har under de senaste åren även presenterat stycken i gränslandet till performancekonst där hon undersöker en mer rå kroppslig estetik. Dessa stycken går under konceptet HEADLESS.
Texten är en egen, fri reflektion kring det som format dessa koreografier och per-formanceverk.
