silvia cacciatori

Det skönas och det godas musor, 2002. 110 x 140 cm. Teknik: Photoshop - Poser
*Fernando Martínez Agustoni

 

 

Bröllop, 1999. Installation. Skyltdocka med klänning gjord med bindor, trosskydd och tamponger.

 

 

Santa Cruz (detalle), 1999. Collage con partituras religiosas sobre papel higiénico coloreado en Photoshop.

Silvia Cacciatori är en konstnär utbildad i Escuela Nacional de Bellas Artes i Montevideos universitets-miljö, en omdiskuterad institution men samtidigt pjonär för konstundervisningens experimentella former i Rio de la Plata sedan slutet av 50-talet. Stängd under diktaturen och återöppnad 1985 efter återinförandet av demokrati i Uruguay, återtar skolan sin reformistiska läggning genom att ge de generationer, som inte fick vara med under diktaturen, en ledande roll. Inom den gruppen räknas Silvia Cacciatori, en kvinna som dessutom måste kämpa mot Uruguays manschau-vinistiska samhälle, som ständigt praktiserar ett intrång i det privata. Utan tvekan en ofördelaktig miljö för att en tre gånger gift kvinna med barn i varje äktenskap ska kunna passera obemärkt.

Silvia skapar en serie konstnärliga produkter som tillspetsat ifrågasätter de värderingar som vår kultur innefattar. Sarkasmen i hennes verk är som en förlängning av hennes ställning som moder och hustru, uttryckt i performance-aktiga former.

Genom Uruguays eget kulturella ikonografimönster och mer specifikt huvudstadens, praktiserar Silvia sitt råa referentiella arbete där hon kombinerar sin kultur bildrepertoar och det att vara kvinna med tillägg av religiösa judiska och kristna element blandade med kvinliga bilder tagna från gamla London-Paris-kataloger, där våra mormödrar handlade.

Förutom att söka i de heliga skrifterna och andra gamla texter, som på ett eller annat sätt refererar till kvinnans ställning i samhället, projicerar Cacciatori sitt livsviktiga engagemang och legitima uppror genom bildspråkets olika uttrycksätt som insta-llationen, fotot och den animerade bilden med hjälp av datorn. Collaget har många gånger varit hennes viktiga resurs, med vilken hon genomför ikonografiska och animerade arbeten. Hennes bestämdhet att avslöja hyckleriet och den ständiga undermineringen av kvinnors ställning i samhället leder henne att överträda de förutfattade meningar i bildspråkets kategorier som hon använder, och gör henne vanvördig mot de möjligt socialt accepterade konstutrycken. Ironiskt nog sätter hon betraktaren ansikte mot ansikte mot ett heligt barbari genom att sammanställa den populära, religiösa estetiken -bäst uttryckt inom den gregorianska sångmiljöns högtidliga helighet- med den råa bilden, som frambringar ett rikligt blodigt snitt i vår kultur.

Med den orena kvinnan refererar hon egentligen till vår orena eländiga inställning till vår egen mäns-klighet. Å andra sidan uttrycker hon i sitt verk mänskligheten som en gåva och genomskinligt visar hon hur avslägsen hon själv befinner sig från den verklighet som egentligen inte är henne främmande men som hon dock erkänner dess gudomliga natur över allt annat.

* Fernando Martínez Agustoni är docent vid Konsthögskolan i Universidad de la República, Uruguay.

(Översättning: Miguel Gabard)

 

Heterogénesis

Revista de artes visuales * Tidskrift för visuell konst
Box 760
220 07 Lund - Sweden
Tel/Fax: 0046 - 46 - 159307

e-mail: heterogenesis@heterogenesis.com