SPÅR AV TID

ROLANDO PÉREZ
i galleriet Valfisken

SIMRISHAMN
14 september -26 oktober

Text: Ximena Narea
Bilder: Linus Lindell

 

Tiden lämnar olika spår under sin gång och människan i sin historia har tolkat och omtolkat dessa spår. Det kan handla om spår som ens förfäder har lämnat efter sig, spår som kulturen har lämnat under sin utveckling eller om spår som man själv med avsikt eller omedvetet har skapat i sitt eget och andras liv. Rolando Pérez tar sig in i tiden från sitt konstnärskap och tolkar hur bilden har skapats i olika perioder. Han låter den traditionella bilden som kräver tid och hantverksskicklighet stå mot bilden som görs med hjäp av de nya datorprogrammen: den unika bilden mot den massproducerade bilden. Tematiken är i båda fall aktuell. I den stora serie bilder som täcker en hel vägg målar han världens stora etniska grupper. I centrum för de olika etniska grupperna målar han stora silhuetter som påminner om någon “primitiv” och förmodligen utrotad kultur. Även om man lätt kan associera dem till den australiska ursprungliga kulturen, har de sin källa i de utrotade indianerna från Eldslandet. Bilderna är målade på gaspapper, ett kraftigt och mörkbrunt papper som armén använder för att skydda utrustning från regnet, till exempel. Rolando utnyttjar materialets flexibilitet för att få reliefer med olika effekter.

Rolandos konst söker sig alla uttrycksvägar och intar alla möjliga format. Han arbetar med det förgängliga och det beständiga i form av det material han använder, de föremål han skapar och betydelserna som hans konst förmedlar.

Rolando Pérez (1947) kommer från Chile. Där gick han på bildlärarlinjen på konsthögskolan vid Chiles Universitet under en tid av djupt politiskt engagemang (1969-1973). 1974 kom han till Sverige med sin fru efter att ha försökt vänta på ljusare tider i Argentina men förtrycket var hårt även där. Han bildade familj och samtidigt återtog han sin konstnärliga bana vid Konstfackskolan i Stockholm (1976-89) och blev bildlärare. Under sin resa från ungdomen i Chile till sitt vuxenliv i Sverige samlar han minnen som finner sitt uttryck i ett altare av väskor fulla med olika objekt som blir tecken på en tid som gick och en tid som pågår. Hans konst är en nyckel till spåren av att vara rotlös och av att rota sig i en tid av globaliserad vandring.

 

Ett mycket tydligt budskap har hans serie morötter och morotshörnan. Av en slump upptäckte han att morötterna “åldrades“ ungefär som vi människor gör. Han täljade en morot och dokumenterade åldrandet med tre till fem dagars mellanrum. Resultaten blev en serie intressanta bilder som återspeglar vårt eget åldrande. Han skapade en morotshörna med en massa bilder på olika täljda rötter och inramade dem i kitchiga ramar.

Han arbetar som bildlärare på Kulturskolan i Södertälje där han är bosatt sedan många år. Det skulle dock vara orättvist att påstå att bara den erfarenheten har gjort att hans konst har en lekfull karaktär, men det är kanske just detta som har gjort att detta drag alltid finns närvarande i hans bilder. För några år sedan gjorde han en installation med hundratals figurer i vitt papper. Den vita staden kallade han sitt verk. En av figurerna blev en stor skulptur placerad i Flemingsbergs centrum. Andra figurer blev föregångare till en serie han satte i ett otroligt vackert skulpterat skåp.

Utställningen vid Galleri Valfisken var en bra sammanfattning av det han har skapat under alla sina år i Sverige.

***
Även om Rolando Pérez’ utställning inte ingick i vårt jubileum har han vid olika tillfällen bidragit till vårt arbete. Han är en av de bästa latinamerikanska konstnärerna bosatta i Sverige och hans konst speglar den anpassningsprocess som alla immigranter på något sätt upplever. Vi ville att han skulle vara med i vårt specialnummer.

Adam och Eva (1992)

Altarskåp (1991)