Författaren och aktionskonstnären Pär Thörn har i sommar kommit ut med sin debutbok Kändisar som jag delat ut post till. Thörn har under senare år gjort sig känd genom en serie konstnärliga aktioner som han genomfört bland annat på Lunds konsthall och Arvikafestivalen 2001 och 2002, små akter där de invanda föreställningarna om våra naturlagar ifrågasatts: – Kommer gravitationen att plötsligt upphöra eller marken plötsligt ge vika under våra fötter? Han har också skojat med kulturetablissemanget när han för några år sedan klädde ut sig till akademiledamoten Horace Engdahl och recenserade Mein Kampf, i en föreställning på Smålands nation i Lund.

Thörns debut är ett kompilat av texter som skrivits och samlats in under hans arbete som postutdelare i Stockholm hösten och våren 2001-02. På sina postrundor upptäckte han namn som tillhör kändisar – en krydda i ett annars ganska monotont och tröttande arbete. I ett brev uppmanades dessa kändisar att lämna in ett bidrag på ett antal sidor till antologin. Sex av nio tillfrågade nappade på erbjudandet och bidrar med texter eller bilder till den fyrtio sidor långa skriften. På dessa sidor öppnar sig ett fascinerande möte mellan olika världsbilder och uttryck. Här samsas serietecknaren John Anderssons fantastisk-realistiska framställningar, med en skildring av Österlen signerad av den nyligen bortgångne trubaduren Bernt Staf och ett försvarstal av den f. d. moderate riksdagsmannen, åklagaren och för trakasserier dömde, Jerry Martingers. Anrättningen hålls samman av Pärs egna texter; ögonblicksbilder från arbetet, kritiska betraktelser om arbetets villkor och mer poetiska texter med en surrealistisk ton: “Tingen lider” och “Här är det djävligt bråttom”. Vissa av texterna är självbiografiskt självutlämnande som skildringen av det samtalet med chefen som fått klagomål på brevbärarens lukt. Thörn konstaterar lakoniskt att nu kan dålig hygien läggas till listan över de andra misslyckandena i hans liv: “examen/fast jobb/egen lägenhet/flickvän”.

Tidigare har Thörn medverkat i olika tidskrifter och producerat fanzinet STORNO som utkom med några nummer i slutet på 90-talet. Kändisar som jag delat … bildar en komposition av slumpmässigt bestämda enheter, den har collagets icke-hierarkiska struktur. De olika bidragen värderas eller kommenteras inte av författaren. På samma sätt som i livet så saknas en riktning och mening i Thörns skrift. Det sammanfogade collaget, där enheterna ligger intill varandra som självständiga storheter, tillsammans med slumpfaktorer som utgångspunkt för insamlandet av materialet i verken, är principer som har sina rötter i det tidiga 1900-talets avantgarde och som sedan dess hållits vid liv av olika artister. I sina bästa stunder kan de fungera som spännande möten, där nya oväntade betydelser uppstår. När det inte fungerar så kan det avspegla en ovilja att ta ställning till att värdera vad som är högt och lågt, en postmodernistisk osäkerhet och ovilja att ta ställning.

Avsaknad av enhetlighet i stilen, vilket poängteras av att bidragen publiceras i faksimil, gör att Kändisar som jag delat ut post till blir till en spretig och spännande debut, en blandning av fantasterier och realistiska arbetsskildringar, som lätt utvidgad skulle kunna utgöra en postmodern version av Maja Ekelöfs 70-tals klassiker Rapport från en skurhink.

Man kan också ifrågasätta anledningen till att Martinger fått så stort utrymme i texten, med den aggressiva och hotfulla ton, som kännetecknar så många rättshaverister. Hans partsinlaga dominerar på ett olyckligt sätt skriften. Kanske skulle man önskat att Thörn väntat lite längre på fler bidrag till sin skrift. Men om debutboken, bekostad av honom själv, går ihop och han inte får något fast jobb kanske vi kan hoppas på en utökad andra edition av Kändisar som jag delat ut post till.

Hans T Sternudd
konstkritiker

Bokfakta: Pär Thörn: Kändisar som jag delat ut post till, Stockholm: Storno förlag 2002.

.