Installation

Den döda fisken vid templets dörr blev ett tecken på oljekatastrofen som inträffade i december utanför Galiciens kust. En båt fullastad med råolja sjönk och spred det svarta giftet genom hela nordvästra och norra Iberiska halvön och förstörde havets liv. Det finns fortfarande 50 000 ton olja i båten. Tidningarna spred nyheten men tröttnade snart på den och ägnade sig åt nya: man måste sälja tidningen i första hand och gamla nyheter säljer inte. Dessutom informerade de inte om oljeutsläppens reella konsekvenser. De frivilliga arbetarna från olika länder hade vita overaller (av samma typ som Vicente bar under sin performance) under rensningsarbetet.

Fisken ställdes vid sidan om en installation Vicente Pastor hade gjort i Galleri Valfisken. På två motsatta väggar hade han (ett par dagar tidigare) skapat en bild av oljeutsläppen och konsekvenserna av katastrofen. Efter att han hade klistrat det gröna pappret på väggarna gjorde han en dräkt med svarta soppåsar och satte på sig den. Sedan tog han en hög tidningar och slängde dem med kraft mot golvet framför väggarna. Därefter ritade han en svart linje över väggarna. Oljefärgen rann ner längs vägen och nådde tidningarna. På linjen klistrade han en rad bilder på en sagofigur, en sjöjungfru som hade strandat på oljan. Den gröna väggen ovan är naturen, i mitten har fantasin fastnat och neråt rinner oljan som har förstört naturen.

Framför installationen byggde han en sorts totem på vilken han ställde ett kranium från en get. En mening av Leonardo da Vinci var väckarsignalen som avslutade Vicentes arbete: “Dekadansen börjar när människan glömmer naturen”.

Vicentes arbete består av två installationer som kompletterar varandra och som gjordes i omvänd ordning. Installationen inne i Galleriet förberedde han ett par dagar innan performancen under vernissagen. Installationen är i sig en aktion som följer ordningen under ett händelseförlopp: först naturen i de gröna väggarna. Därpå kommer oljefiguren, som en varning inför en kommande katastrof och slänger tidningar mot naturen. När katastrofen är ett faktum har den förstört halva naturen och vår tro på en bättre framtid har fastnat i oljan.

I sin konst bearbetar Vicente Pastor aktionen på två sätt: som en intim gest där ingen publik är närvarande och som offentlig aktion där publiken förväntas bli en del av performancen. På Galleriet blev han oljefiguren som med förargelse ville konfrontera pressen med en händelse som är mycket allvarlig och som angår oss alla. På stranden blev han trollkarlen som involverade oss i en berättelse full med meningar.

De brinnande hyddorna på den snötäckta stranden och mot havet var en vacker bild. De fyra grundelementen var en del av performancen: jord, vatten, luft och eld. Sedan kan man lägga till människan som har skapat världen som sin avbild, med sina goda och förfärliga sidor.