Performancekonsten utvecklas med utgångspunkt från aktioner av olika slag som mer än att göra anspråk på att vara en oberoende gren från det konstnärliga området är ett komplement till andra uttryck, som poesin, målningen och teatern. Undan för undan början den bygga upp en egen profil, med den uttrycksrikedom som vi ser idag. Detta nummer av Heterogénesis är endast ett smakprov på de olika vägar som performancekonsten tagit under århundradets gång. Några konstnärer arbetar med konceptet om ett unikt verk (Joan Casellas), ett drag som fortsätter ha ett “tungt” värde i konstvärlden, andra tar inte hänsyn till den aspekten och upprepar samma verk på olika platser (Hans T Sternudd). Användandet av konstnärliga resurser från andra områden brukar vara närvarande i performancekonsten, till exempel musiken (Maya Hald), poesin (Clemente Padín), dansen (Su-En) och teatern (Natacha Peña och Ricardo Flores). Det finns konstnärer som endast arbetar med sina kroppar och eventuellt med ett objekt medan andra arbetar med en komplex teknologi, som videoprojektioner, m.m. (Gigi Otálvaro-Hormillosas). Det mest invecklade verk jag sett hittills är Afasia av Marceli Antúnez Roca (som presenterades i Heterogénesis 29 och 30), vars rörelser aktiverade några objekt med sensorer på scenen och dessutom fick den invecklade filmningen som projicerades på muren bakom konstnären att ändra riktning.

Performancekonsten utvecklar sig inte bara på ett plan i den konstnärliga och intellektuella reflektionen utan i direkt förhållande till vardagslivet. Ett exempel på detta är Vieques libre, som bestod av ett antal interventioner av puertoricanska konstnärer på ön Vieques, som förvandlats till en nordamerikansk militäranläggning (idag är ön fri tack vare den puertoricanska befolkningens aktioner). Ett annat exempel är gatuinterventionen av performancekonstnären Clemente Padín efter det sociala världsforumet i Porto Alegre i år.

I denna upplaga av Heterogénesis presenterar vi texten Du och den där andra frågan, hur vi förnyar 90-talets aktion av den katalanska performancekonstnären Joan Casellas. Texten är ett unikt dokument i performancekonstens historia eftersom den registrerar performancekonstens utveckling i Spanien, dess huvudsakliga utövare och de olika formella och konceptuella syften som har vuxit fram i det spanska konstscenario.

Denna upplaga inkluderar även ett avsnitt med konstkritik som behandlar reflektionen över kroppen och samhällets inflytande över skapandet av bilden av den kvinnliga kroppen i verket Ser Imaginado (Imaginär varelse) av konstnären Florencia Flanagan som presenteras av Angel Kallenberg; den torresgarcianska traditionen i Pepe Viñoles tolkning presenterad av Sergio Altesor.

De kulturella blandningarna är en verklighet som normalt sett inte accepteras med god vilja, men som har märkt hela mänsklighetens historia. Projektet Pussel och Mestiser, är ett stöd till reflektionen över detta fenomen genom deltagande av konstnärer med olika kulturella bakgrunder och som arbetar med olika konstnärliga uttryck.

Ximena Narea