Vad är signifikant för en flygplats? Om man tänker sig att flygplatsen är något som sammanlänkar (som en nod i ett nätverk), vad är det då den binder samman?1 En flygplats kan ses som en mötesplats, en möjlighet att sammanföra olika dimensioner av tid och rum. Med hjälp av transporter (med flygplan) noder (flygplatser) emellan kan personer (och föremål) på kort tid förenas trots stora rumsliga avstånd. Givet detta, kan flygplatsen sägas utgöra en förutsättning för den kommunikation som är signifikant för en global värld och dess ekonomi, innebärande minskad betydelse av geografiska avstånd och en tendens att världen existerar i en global realtid. Flygplatsen som sådan lever redan i en «universaltid» -i den meningen att tidsdimensioner mellan flygplatserna måste synkroniseras med varandra. Flygplatsen är en viktig nod i ett stort kommunikationsnätverk, där avståndet till en flygplats samtidigt är avståndet till världen. På samma gång är flygplatsen det som finns kvar när passagerarna försvunnit.

En flygplats förknippas med flygplan som transporterar folk och föremål mellan olika platser (noderna) som Hong Kong, London och New York. Därmed understöds den ekonomiska strukturen för en global kapitalism genom att tekniken förser den med snabba kommunikationer. Flygplanen liknar varandra till utseendet (i princip finns idag bara två tillverkare av passagerarflygplan), men de skiljs åt av emblemet (varumärket), som meddelar vilket bolag det tillhör och som i sin tur ofta är förknippat med en nationalstat. Fortfarande innebär ett eget flygbolag ofta en nationell stolthet, exempelvis British Airways och Air France. Man kan se passagerarplanen i Hirschhorns verk som representanter för nationalstaten. Det ena flygplanet (staten) är det andra likt, utanpåverket varierar något men konstruktionen (strukturen) är den samma, och alla ingår de i ett kommunikationsnät (en värld). Kanske vill Hirschhorn visa oss att nationalstaten alltmer blir en illusion i en global värld, där stater knyts samman genom olika processer, samtidigt som de löses upp av andra.

Den globala ekonomin kan sägas ha sin egen kultur, eller kanske snarare, kulturella symboler uppslukas i globaliseringsprocesser. Detta innebär samtidigt skapandet av ett gemensamt referens-system utan egentlig geografisk, historisk eller kulturell hemvist. Där får buddismen samsas med en Nike-sko utan hierarkisk ordning. Även tidningsartiklarna som återfinns i nyhetsbruset förlorar sin förankring. Deras innebörd skalas av och kvar finns bara den visuella ytan. Detta kan ses i ljuset av att förr stod resandet, nyhetsförmedling och handel i sym-biotiskt förhållande till varandra.2

Hirschhorns sammanvävning av ekonomi, teknik och kultur i Flugplatz Welt framgår även i formen, eftersom de flesta formelementen på något sätt är sammanlänkade. Den inplastade tvinnade aluminiumfolien är ett annat signifikant element som till formen binder samman verket. Den tvinnade och inplastade aluminiumfolien bildar ett nät, som kan jämföras med strecken i skyn som man kan se efter flygplansrutterna. Ofta korsar dessa streck varandra och blir till ett nät, ett nätverk på himlen som visuellt illustrerar den sammanlänkade globala världen. Men även detta nät försvinner efter ett tag, när det upplöses i atmosfären.

Hirschhorn säger sig vilja behandla «human conditions» men trots detta finner jag inga individer i verket. Är det möjligtvis så att hans verk visar att kapitalismens mekanismer innebär, med hjälp av accelererande teknik, att individen inte hinner med. Individen kanske rentav försvinner från världen eller som Virilio skriver: «Transportens snabbhet gör inget annat än förstärker absensen».3 Han fortsätter:
De höga tekniska hastigheternas utveckling skulle på sätt mynna ut i ett försvinnande av medvetandet, om man med medvetande menar de omedelbara iakttagelserna av fenomenen som ger oss kunskap om vår egen existens.4

Genom att introducera subjektet i hastighetens hierarkier (högre och lägre) och destabilisera ögonblicket upphävs orienteringspunkterna, som blott är fenomen beroende av omständigheterna; hastigheternas mångfald upphäver emellertid också upplevelsen av den kontinuerliga rörelsens allmänna varaktighet.5

Virilio menar att med den hastighet vi idag företar oss resor, rycker vi undan den spatiala och temporala kontexten för subjektet.6 Omgivningen ter sig alltmer som ett visuellt brus. Individen får inte tid att definiera sig själv. En mängd konsekvenser följer av detta. Känslan av brist på verklig-hetsförankring eller så kallad rotlöshet kan bli följden. Virilio själv framhåller den borgerliga kulturens försvinnande.7

Varför har Hirschhorn använt sig av en flygplats i sitt konstverk? En flygplats är ju något som lockar och fascinerar vilket inneburit att den ofta använts som forum för olika ändamål och syften. Detta kan gälla reklambilder som symbol på framgång eller där statschefer mottager och skakar hand med officiellt inbjudna «potentater», allt för att ha något att visa upp inför media. Terrorister som Abu Nidals grupp använde sig också av flygplatser, som vid attentatet juletid 1985 mot El Als incheckning på Wiens internationella flygplats. Den internationella flygplatsen är bland de första strategiska målen man försöker få kontroll över vid en invasion och vid inhemska maktövertaganden. Hirschhorn använder också flygplatsen som ett forum för sitt budskap -liksom statschefer, terrorister och reklambyråer.

Hirschhorns presenterar inga svar på våra frågor. Däremot vill han få oss att bli involverade i världen och få oss att tänka. Öppenheten inför ny förståelse och kunskap kan ta sin utgångspunkt i något vi undrar över. Även om vi önskar belysa omgivningen har vi ofta bara den information som presenteras för oss, komprometterad av ideologier. Hirschhorn vill få oss att tänka, annars kan det inte bli någon meningsfull förändring. Hirschhorn säger: «I´m trying to connect things that I don´t understand».8 Likt Neo, frälsaren tillika terroristen, (spelad av Keanu Reeves) i filmen The Matrix9 är det själva frågan som driver Hirschhorn: Hur hänger allt samman? Det är ett ständigt sökande efter något som man inte riktigt vet vad det är. En gnagande känsla av att det på något sätt finns ett samband mellan saker och ting. Men vi är fångna av den information vi får oss tilldelad. Är svaret ett datasystem som i filmen The Matrix, eller något annat? Och om det nu finns ett svar, vill alla verkligen veta det (sanningen)? Kanske skulle vi hålla med Cypher (spelad av Joe Pantaliano) i nämnda film, att «Ignorance, is a blessing» och önska att man hade tagit det blå pillret. Hirschhorn försöker att förstå det vi inte förstår. Han visar oss dörren, men det är upp till oss att öppna den...

* Martin Schibliär konstvetare och konstkritiker
martin.schibli@telia.com