Syftet med utställningen UT3 är att göra ett uppehåll på vägen för att reflektera över den gestaltande processen som formar den innovativa konsten i Costa Rica i början på millenniet. Det är en inbjudan till kreativa sinnen att delta genom att ge fantasin lösa tyglar, genom att utforska och dela med sig vid ett bekännelsebord med likasinnade. Det är ett möte med konsoliderade konstnärer och nya värden som tillhör den djärvaste aktualiteten i den costarikanska konsten, i en öppen och spontan dialog med åskådaren. Visuella utforskare som under de senaste två åren visat på ett konstant sökande efter nya språk som avbild på den värld som omger oss.

En av kuratorernas målsättningar har varit att hjälpa till att bredda besökarens syn genom att erbjuda föremål att förhålla sig till, i redan assimilerade termer, hemmarörande i gårdagen. I entrén, som kallas "Antecedentia", har utvalda verk ställts ut som en slags prolog, verk som har brutit med de akademistiska skyddsherrar, som dominerade den costaricanska konsten under 1900-talets första hälft. Idéer och former som provocerade polemik, som med tiden och med den långsamma öppningen av konstkriterier, har förvandlats till idag erkända och beundrade milstolpar, såväl av specialister som icke-kännare av konst.

50-talet förvandlades till inkubator för en vital period i den costaricanska konstens historia: abstraktionen. Konstnärer som Manuel de la Cruz González, Lola Fernández och Felo García, utforskade den i utlandet, och började förskjutningen av den akademistiska konsten från 1900-talets första hälft. Tidigare förslag har valts ut, som ansågs djärva för sin tid och som gav den costaricanska konsten en impuls mot nya riktningar, något vi idag kan konstatera i de nya samtida förslagen.

Man har sammankallat 27 nutida visuella konstnärer att i full frihet föreslå projekt, som har kristalliserats i verk som bryter ner de mentala hinder som hindrar spontaniteten. När man lägger ihop olika syn-punkter, förvandlas UT3 till en minibiennal utan fack. Det enda målet är att Utforska den aktuella världen, Utnyttja i reaktioner som materialiserar en känsla att Uttrycka oro.

Kuratelet har föreslagit denna erfarenhet som utgångspunkt för en väg att penetrera den okända konstens och fantasins framtid. Ett bidrag till morgondagens ovissa gestaltning i en komplex och döende värld, i vilken den rastlösa konstnären kan uttrycka sin glädje, sorg eller sin oenighet med händelser, orättvisor, liksom sam-manstötningar med motsatta kriterier.

Att öppna dörren för att samla de mest vågade sinnena i Costa Ricas konst, är att välkomna det nya millenniet med en attityd redo att möta utmaningar från ett medium som blir mer aggressivt och konkur-renskraftigt för varje dag. Det ideala tillfället för att tala om för den pojke eller flicka som finns inom varje person, vad den känner och vad den önskar utan gränser eller censur, utan teman som inskränker spontaniteten, eller indelning av något slag. Att endast utforska evolutionsmysteriet och de situationer som tvingar individen att ta beslut genom att bearbeta en serie reaktioner som resulterar i materialisationen av känslan i ett konstnärligt uttryck.

MADC presenterar de konstnärer som i sin innovativa ivrighet har brutit med etablerade mönster genom att söka efter nya uttrycksformer, variationer i teknik och material. Konstnärer som i det förgångna vågade ta ett steg framåt så som med "Vietnam", 1969 av skulptören Hernán González, "Stol (framgment från slaget)", 1969 av Juan Luis Rodríguez Sibaja eller "Orytmisk komposition", 1969 av Cesar Valverde Vega.

Parallellt stärker projektet den nya generationen etablerade konstnärer. De som utforskar språk kan tillåta sig att uttrycka sig på ett friare sätt om samhällets problematik och oroligheter. De försöker lära känna verkligheten ut ifrån det historiska skeendet som de delar med andra. Även nya värderingar ges frimodigt en plats. Trots att dessa är nya och föga bearbetade är de friska och utmanande.

Att tänka på universum som formade oss som ett oändligt hav av energi i vilket vi är nedsänkta, är att uppfatta konstnärernas konstruktiva energi med sin känslighet och intuition. De utvecklar sin förmåga att uppfatta dolda meddelanden i universum. Skapare som fördjupar sitt sinne för att delvis bli medveten om och medarbetare i megasystemet. De visuella konstnärerna presenterar i denna visning en kreativitet som en del av sakernas naturliga ordning, en produkt av att gräva ut och analysera medvetandet och det undermedvetna.

UT3 bekräftar ännu en gång att ingen påhittig teknologi kan ersätta det essentiella miraklet, den mänskliga fantasin. Det är inte de höga material-kostnaderna som utnyttjas, och inte heller teknologins komplexitet för att manipulera och förvandla dem. Utställningen är en samling konstverk med ett maximalt innehåll, som uppnåtts med det minsta antalet enkla element som gestaltar dem. Med UT3 bevisas att Costa Ricas nutida konst växer upp och redimensionerar sig för att rikta sig mot en konstnärlig praktik och symbolism som vinner styrka i den nationella och internationella sfären.

* Rolando Barahona-Sotela är Chef för Costa Ricas Museum för Samtidskonst och Design.