|
SEBASTIAN
MARROCCO
|
|
Perfomrnace en Montevideo La
coca es más dulce que la sangre Lugar:Escuela
de Bellas Artes, Universidad de La República (Foto: X. Narea) |
 |
 |
|
 |
 |
 |
 |
 |
|
Sebastián
Marroccos Coca-cola Sebastián är en konstnär som alltid har karakteriserat sig såväl för sin enkelhet, stramheten i sina performance, som för djupheten och skarpheten i sina förslag. Han har på ett fantastiskt sätt manifesterat, hur idealen, de diskursiva bearbetningarna i förhållande till friheten och andra medfödda värden…. vi som älskade henne så mycket…, dukar under för inflytandet av livets gnista,… inget är mer mäktigt än den framgångsrika smaken, än fräschheten i en riktigt kall Coca-cola. Mellan Fidel Castros ord och en dominerande grå estetik, blandar han det återstående blodet, produkt av köttet som slitits sönder med en machete, med Coca-colan i burken, och slutligen dricker han upp det, och ställer oss med detta metonymiska drama till svars för vår ställning som förrädare. Ett förräderi som konsumeras mot oss själva, förkroppsligat i konsumtionstrycket, som gör oss till medbrottslingar till det eller den som förintar oss, som förintar världen på vilken vi bor. Sebastián Marrocco, destillerar skolundervisningens flöden: essenserna i grundskoleläran, fyllda av patriotisk hetta: de substantiella diskurserna om ideologierna som propagerar för skapandet av ett nytt samhälle, av en ny människa, med vardagslivets materia; och så får han en mångtydig produkt. Väldigt sällan söt. Desto oftare bitter. Men som definitivt är en produkt som kontrasterar mot det innehåll vi så avundsjukt skyddar, från det som vore vår axiologiska matris, med historien som vi har huvudrollen i. Så gör han oss medvetna om vår blindhet, om vår frivilliga blindhet. I bästa fall låter han oss se den aktuella människans profil, i sin sovande inställning, som inte för något i världen önskar bli väckt. Han föredrar sin letargi och drömmen om den lyckliga världen, undertecknad av en växande omedvetenhet och oansvarighet. Som
andra konstnärer som har en böjelse för aktionskonsten
finner Marrocco i detta språk en direkt relation till publiken,
som omöjliggör en flykt från åtagandet som
står på spel, och omöjliggör även den
perversa tendensen att välja lighttolkningen, den mest konservativa
och som leder till den allra minsta ansträngningen, då
den största ansträngningen bör vara att framhärda
i att bibehålla vår illusion. Sebastián är
en ung konstnär, så pass ung att han ger upphov till
en åskådarattityd, eftersom hans mognadsprocess, hans
eventuella framtida väg, lovar, i så pass hög grad
att den stimulerar vårt hopp om att konstnärerna någon
gång kommer att vara annorlunda, inte bara för sin egen
skull, utan för att världen förändrats, i sig
själv. (Översättning:
Lorena Acevedo) |
La
coca-cola de Sebastián Marrocco Sebastián es un artista que siempre se ha caracterizado tanto por la simpleza, por la austeridad de sus performances, en la misma medida que también lo ha hecho por lo profundo e incisivo de su propuesta. Ha puesto maravillosamente de manifiesto, que los ideales, las elaboraciones discursivas en relación con la libertad y otros valores inherentes...nosotros que la habíamos amado tanto..., sucumben al influjo de la chispa de la vida,...nada es más poderoso que el exquisito sabor, que la frescura de una Coca-Cola bien helada. Entre las palabras de Fidel Castro y una estética gris dominante, mezcla el remanente de sangre, producto de la carne desgarrada a machete, con la coca-cola enlatada, y finalmente la bebe, enrostrándonos con este drama metonímico, nuestra condición de traidores. Una traición que se consuma contra nosotros mismos, encarnada en la pulsión consumista, que nos transforma en cómplices de aquel o de aquello que nos destruye, que destruye al mundo que habitamos. Sebastián Marroco, destila los fluidos de su enseñanza escolar; las esencias de la instrucción primaria, cargadas de fervor patriótico; los sustanciosos discursos de las ideologías que propendían a la creación de una sociedad nueva, de un hombre nuevo, con la materia de la vida cotidiana; y así obtiene un producto ambiguo. Pocas veces dulce. Las más , amargo. Pero que definitivamente, es un producto que pone en contraste aquel contenido celosamente por nosotros guardado, de lo que fuera nuestra matriz axiológica, con la historia que estamos protagonizando. Así nos hace conscientes de nuestra ceguera, de nuestra voluntaria ceguera. En el mejor de los casos nos permite ver el perfil del ser humano actual, en su actitud del durmiente, que por nada quiere que lo despierten, pues prefiere el letargo del sueño, el mundo feliz, signado por una inconsciencia y una irresponsabilidad crecientes. Como
otros artistas que se inclinan por el arte de acción, Marrocco
encuentra en este lenguaje, una relación directa con el público,
que impide a ambos escapar del sentido de compromiso de lo que está
en juego, impidiendo la perversa tendencia a optar por la interpretación
más light, más conservadora y que conduce al mínimo
esfuerzo, pues el esfuerzo más grande debe ser empeñado
en sustentar nuestra ilusión. Sebastián es un artista
joven, tanto que promueve hacia él una actitud expectante,
pues su proceso de maduración, su eventual trayectoria futura,
promete, y en tanto promete estimula nuestras esperanzas de que en
algún momento los artistas sean diferentes, no por ellos mismos,
sino porque el mundo haya llegado a ser diferente, de por sí. |
|
Sebastián Ernesto Marrocco (Montevideo, 1979) Estudios
realizados Actividades
y exposiciones colectivas Actividades
individuales |
|
 |
 |
 |
 |