Kondoren brer ut sina förfäder
sträcker sitt taxhuvud över allt förstånd
Ugglan exakt stilla som trollskogens uråldriga led
följer också med erotiska knastar
våra steg längs Golgata

Allt som är grönt
Tucaners osynliga tårar
Kolibriers små små svettdroppar
Syrsor vars tystnad är ekande parningsrop
vibrerande i varje silverstrå
alarmerade blåbärsris
lyfter våra steg över bristningsgränsen

Endorfin
slagen av våra panikslagna hjärtan
trummar bort våra fienden
Eld skrämmer alla onda djur och alla goda
vi förstår -

Ondskan är godhetens räddaste barn

Rädslan fyller instinktivt sin funktion

I silverflodens ursinniga forsar ur vilka vi gått med våra liv
för att vänta på regnbågen

I syndaflodens sinande källa
var hän de låtit oss bära vårt vatten
för att släcka sin törst

droppe för droppe

Viktor

Den renaste av alla blickar
den sköraste
skör som sand

Barnet tittar på mig och det är jag
det är jag när jag var liten
ren som vatten i glaciärer

Det finns ingen ondska
ingen misstro ingenting är falskt
allting är skört och gott och enkelt

Ingen är här nu
det är bara jag

Det är bara jag som lever

Någon skriver i svart på min hornhinna

- Livet är nu stegrat i en hög rymd
där änglarna är vetenskapligt bevisade -

Snart skall någon som ter sig
oförutsäglig
komma som en sen Vän eller väntad Fiende
med precis rätt namn

Mer blind och diffus är inte framtiden
Cirkeln är alltid nu igen
Vi kan vaska i floden som leder mot framtiden
ana dess guld
men inte sätta dess värde

Men i tidens bottenlösa brunn och dunkla tunnlar
råder en annan ordning
och det är mycket svårt att fixera blicken

med ögonen ömma av elektroder
lika öppna och utlämnade som köttsår i stark sol
när demokratierna utropas från Babels Torn
se in i historien