Revista de artes Visuales - Tidskrift för visuell konst

Nr. 49
Octubre/ Oktober 2004




RODRIGO VALENZUELA
(Santiago, Chile)


La letanía de las imágenes
 
Bildernas döva sång
Presenta / Presenterar
GONZALO FUENTES
Docente de historia del arte en la
Universidad DUOC, Santiago, Chile

Docent i Konsthistoria vid
Universidad DUOC, Santiago, Chile

JEFF WALL
Sudden

En el trabajo de Rodrigo Valenzuela nos encontramos en una zona de transición entre lo puramente pictórico y lo cinético, transición construida a partir de la reelaboración de pinturas de artistas contemporáneos, las que resuelve mediante el replanteo visual de sus componentes, insertando en estas composiciones elementos videográficos tratados con una cadencia tal, que parecen ser imperceptibles, pero se nos muestran a modo de incertidumbre.

La temporalidad en Rodrigo Valenzuela apunta a desvanecer y capturar un fragmento de la vida y prolongarse por la eternidad, cual Lechera de Vermeer que ejerce su oficio por los siglos, en estos trabjajos vemos la captura del tiempo, tiempo que ha sido fragmentado y repetido en función de enriquecer el gesto pictórico desarrollado desde un soporte diferente: la imagen fotográfica, el video y la digitalidad.


L.E.A.H.L.U.Z, 2004

L.E.A.H.L.U.Z, 2004
I Rodrigo Valenzuelas arbete befinner vi oss i en övergångszon mellan det rent piktoriska och det kinetiska – en övergång som konstrueras utifrån ett omskapande av bilder av nutida konstnärer som han löser genom att visuellt omformulera deras beståndsdelar, och genom att infoga videografiska element i dessa kompositioner. Elementen inordnas en sådan långsam takt som gör att de verkar oförnimbara, men som uppenbarar sig för oss i skeppnad av ovissheter

Rodrigo Valenzuelas tidslighet syftar till att lösa upp och fånga ett fragment av livet och att förlänga sig i all evighet som Vermeers Kökspiga som häller upp mjölk, som utövar sitt yrke genom århundradena. I dessa verk ser vi hur tiden fångas – en tid som har fragmenterats och upprepats med syftet att berika den piktoriska gesten, som utvecklas på nya underlag: den fotografiska bilden, videon och digitaltekniken.

 
     

en mis proyectos desarrollo la imagen en movimiento desde una perspectiva experimental, donde las estructuras formales del cine se unen con las porpuestas fotográficas que se entrelazan con la pintura. De esta forma, presento una mezcla de las características fundamentales de cada una de estas técnicas, el movimiento y la quietud. Es así como el visionaje de las imágenes inquietan por la letanía y fugacidad de todos los planos que la conforman.

a partir de encuadres y cámara fija estructuro los primeros y segundos planos, y si a esto le sumamos la manipulación digital en el proceso de edición, tenemos la conformación de una imagen - movimiento, cuya función dinámica entre los diversos planos ocurre solamente para generar acción donde no existe, la cual está destinada a nunca abandonar su monotonía ni la apreciaciación de los protagonistas.

las imágenes se presentan como una constante fotográfica en las cuales intervienen factores intagibles como la luz, el aire y el tiempo. estos someten a la imagen en cambios en su características perceptuales.

los referentes que exploro no se alejan de la pintura, la fotografía y el cine en el caso del video LEAHLUZ en el cual parto de una imagen fija que es intervenida por la luz que entra por una persiana generando formas y contraformas que son afectadas por el moviento de las persianas dotando de un aura de tranquilidad y soledad a la imagen, el lento desplazamiento de un brazo denota el soporte.

el video se debe en gran parte a la influencia de la pelicula IL CONFORMISTA de Bernardo Bertolucci la cual tiene constantes juegos de iluminación. Quizás mis referentes no se instalen de una forma tan reconocible pues por lo general las imágenes a las que me refiero o por las cuales derivo mi trabajo obedecen a un lento proceso de internalización, no en un sentido poético, sino plástico, que son los factores que hacen que me guste la imagen. Entonces me deshago de la poética o carga conceptual que traiga la obra anterior y la reestructuro para crear imágenes que “suenen” a algo pero no se parezcan o no tengan un referente muy inmediato. arto de la premisa de generar bellas imágenes que ofrezcan una lectura sin complicaciones en la simpleza en las que ellas se encuentran.

En L.E.A.H partí analizando la propuesta fotográfica de Jeff Wall en la cual elementos claves para mí en el cine como la puesta en escena y puesta en cuadro se transforman en mega produciones fotográficas sólo gracias a la buena dispoción de todos lo elementos que juegan en un montaje. En mi caso intervine un lugar público: el metro, quizás el medio de transporte más utilizado en Santiago, para realizar mi puesta en escena. Trabajé en base a cómo actuan los planos en el cine y sus protagonistas. El carácter performático de este video es sólo para quitar el poco grado de verocimilitud que puede adquirir el registro digital. En este caso la mujer ha sido puesta en una posición estática junto a la línea del tren, con la camisa desabotonada para que la imagen (mujer) sea intervenida por el viento que provoca el metro en su llegada.

como he dicho me influencian aspectos formales las que espiriuales y al igual que el cine busco formas más que fondos con los cuales expresar las distintas sensaciones que puede causar una obra, en este caso busco ser yo el que fuerza la sensación que el espectador debe sentir frente a ella.

en el video titulado bandera tomo elementos reiterados en Edward Hopper como la ventana y at-mósfera de soledad. para confor-mar mi imagen tome recortes de revistas de “vivienda y decoración” y mediante edición fotográfica conformé una habitación. luego monté un video de una bandera flameando en el fondo lo cual quita estaticidad a la imagen fotografia dándole una sensación de soledad a la habitación.

i mina projekt utforskar jag den rörliga bilden utifrån ett experimentellt perspektiv, där filmens formella strukturer förenas med fotografiska experiment som i sin tur sammanvävs med måleriet. På så sätt visar jag en blandning a de grundläggande dragen hos dessa tekniker, nämligen rörelsen och stillheten. På så sätt blir synen av dessa bilder oroande på grund av avståndet och förgängligheten i alla de plan de består av.

genom tagningar och stillbilder strukturerar jag när- och halvbilder, och om till detta tilläggs digitalbehandlingen under redigerings-processen, erhåller vi konstruktionen av en bild – rörelse vars dynamiska samspel mellan filmplanen enbart äger rum för att generera en handling där en sådan inte finns, vilken är ämnad att aldrig tappa ur siktet vare sig monotonin eller huvudrollernas gestaltning.

bilderna presenteras som en fotografisk konstant över vilken agerar ogrippbara faktorer såsom ljuset, luften och tiden. Dessa underkastas bilden i växlingar av deras konceptuella karaktäristiker.

de referenter jag utforskar i videon LEAHLUZ fjärmar sig inte från måleriets, fotografins eller filmens. I denna video utgår jag från en stillbild som intervineras av ljus som tränger igenom en persienn, vilket genererar former och motformer som i sin tur förändras av persiennens rörelser och som ger bilden en aura av stillhet och ensamhet. Den långsamma förflyttningen av en arm framhäver underlaget.

Videon har till stor del sitt upphov i Bernardo Bertoluccis film IL CONFORMISTA, som innehåller många ljussättningseffekter. Kanske är inte mina referenser så lätta att känna igen, eftersom de bilder jag refererar till eller genom vilka jag utvecklar mitt arbete är produkt av en långsam internaliseringsprocess, inte i poetisk utan i plastisk bemärkelse. Det är dessa faktorer som gör att jag tycker om en viss bild. Då blir jag av med verkets ursprungliga poetik eller konceptuella laddning, som jag omstrukturerar så att bilderna erinrar om någonting utan att likna eller utgöra en alltför direkt referens till det. Jag utgår från premissen att generera vackra bilder som erbjuder en okomplicerad läsning i all den enkelhet de framträder i.

I L.E.A.H. utgick jag ifrån en analys av Jeff Walls fotografiska verk i vilket enligt min mening nyckelelement inom dramturgin, bild- och filmkonsten omvandlas till fotografiska megaproduktioner enbart tack vare den lyckade dispositionen av samtliga de element som ingår i montaget. I mitt fall blir offentlig plats avgörande för min iscensättning: tunnelbanan, kanske Santiagos mest använda transportmedel. Denna videos performancekaratär har för avsikt att minska något den digitala inspelningsteknikens trovärdighet. I detta fall har kvinnan placerats i en statisk ställning brevid järnvägsspåren, med uppknäppt sjorta för att bilden (kvinnan) påverkas av den luftström som tåget orsakar när det kommer in i perrongen.

som jag redan har sagt så influeras jag av formella snarare än andliga aspekter, och förutom det filmiska söker jag former snarare än bakgrunder genom vilka jag kan uttrycka de olika förnimmelser som ett verk kan ge upphov till. I detta fall försöker jag själv vara den som framkallar den förnimmelse som åskådaren måste känna inför verket.

i videon med titeln bandera [flagga, öa] använder jag regelbundet förekommande element hos Edward Hopper, såsom förnstret och atmosfären av ensamhet. För att konstruera min bild använde jag urklipp ur tidskrifter för ”heminredning” och genom bildredigeringstekniker byggde jag ett rum. Sedan lade jag till en video av en vajande flagga i bakgrunden, vilket minskar bildens elasticitet och ger rummet en känsla av ensamhet.

Bandera, 2004
EDWARD HOOPER: Habitación soleada