|
Mi
“jardin Imaginario” une las ganas de jugar, de mantenerse
niño con un enfoque sociològico sobre la sociedad
moderna oxidental. El ingrediente principal de la obra es la sorpresa
a través de la introducción de un elemento extraño
en un contexto urbano particular del centro neurálgico
de una ciudad, en este caso, Bolonia.
Bolonia
ciudad histórica italiana, se distingue por su antiguo
ateneo, sus muchas plazas, iglesias y kilométricos pórticos,
e ha sido metropoli provincial en donde me he formado como artista,
formadome al mismo tiempo como persona.
El elemento estraño, que se puede decir ajeno a este paisaje
urbano básicamente de mármol y piedra, han sido
más de 300 flores de 11 tipos distintos de origen sudamericano
y europeo como reprensentacion de mi doble cultura. Colocando
flores espon-táneamente en el suelo, tratando de cubrir
una gran parte de andén porticado de una de las plazas
principales de la ciudad o recubriendo la entrada de una callejuela
de un antiguo mercado popular he querido recrear un jardín
colirado y vistoso.
La
elección de los lugares tiene como base la arquitectura
austera de estos mismos, lugares comúnmente de paso donde
la gente tiene demasiada prisa para reflexionar sobre lo que sucede
a su alrededor y sentirse partícipe de la ciudad. Viéndose
obligada a pasar por encima de este jardin imaginario, los transeúntes
son indirectamente incitados a retomar conciencia de esos espacios
y a tomar una posicion ante ese nuevo paisaje, imposible de ignorar.
Una
parte escencial del proyecto ha sido la documentación de
las diferentes reacciones espontáneas de los transeuntes,
asumiendo el papel pasivo de simple observadora para evitar influirlos,
condicionarlos o cohibirlos con mi presencia. Me interesaba descubrir
cómo mi obra podía despertar o modificar a su vez
el estado de ánimo de las personas. Durante el evento he
verificado que los muchos de las personas que poblamos la calle:
el mendigo, la monja, el niño, la ama de casa, el ejecutivo,
la estudiante, el jubilado, el vendedor de fruta, el turista,
reaccionaban positivamente manifestando frequente estados de sorpresa,
curiosidad y alegría. Algunos se detenían, miraban
atentamente las flores, otros trataban de atravezarlas sin pisarlas,
algunos se mostravan indecisos al pasar, otros se agachavan a
recogerlas, algunos distraidos se daban cuenta un momento antes
de dejarlas a sus espaldas y casi nadie pasaba sin percatarse.
Enfin
pueden definir “Mi jardin Imaginario”, como quieran:
arte callejero, happening, juego o simplemente un acto de amor
hacia mi ciudad. Lo que más me importa es que me he divertido
mucho realizandolo y volví a sentir la levedad de la niñez
sembrando flores en el cemento.
|
Vanessa
Angel
|
Min
“imaginära trädgård” förenar leklusten,
en önskan att förbli ett barn, med en sociologisk blick
av det moderna västerländska samhället. Verkets
främsta ingrediens är överraskningen genom införandet
av ett främmande element i en viss stadsmiljö i en stads
nervscentrum, i detta fall Bologna.
Det främmande elementet – främmande i förhållande
till detta stadslandskap som i grund och botten är gjord
av marmor – bestod av 300 blommor av 11 olika arter av sydamerikanskt
och europeiskt ursprung som föreställer min dubbla kultur.
Genom att slumpmässigt placera blommor över största
delen av arkadgångarna kring ett av stadens viktigaste torg,
eller genom att täcka över ingången till en gammal
marknads trånga gata har jag velat gestalta en färggrann
och bildrik trädgård.
Valet av platserna utgick från deras strama arkitektur.
Det handlar vanligtvis om övergångspassager genom vilka
människorna rör sig med alltför mycket bråttom
för att hinna fundera över det som händer runt
omkring och känna sig deltagande i stadens liv. När
de blir tvungna att gå över den här sortens imaginära
trädgård uppmanas indirekt de förbipasserande
att åter bli medvetna om rummet och att ta ställning
till detta nya landskap som är omöjligt att förbise.
En väsentlig del av projektet har bestått av dokumentationen
av de förbipasserandes spontana reaktioner, samtidigt som
jag behöll den passiva rollen av en enkel iakttagare för
att undvika påverka, eller hämma dem med min närvaro.
Jag var intresserad av att upptäcka på vilket sätt
mitt verk i sin tur kunde stimulera eller modifiera människornas
sinnelag. Under aktiviteten har jag kunnat konstatera att många
av oss som befolkar gatan, såsom tiggaren, nunnan, barnet,
hemmafrun, företagaren, studenten, pensionären, fruktförsäljaren
eller turisten, reagerade positivt, vilket uttrycktes genom ofta
förekommande tillstånd av överraskning, nyfikenhet
och gjädje. Vissa människor stannade och tittade uppmärksamt
på blommorna; andra försökte undvika trampa på
dem, andra tvekade inför behovet av att gå över
dem, medan vissa ouppmärksamma förbipasserande upptäckte
blommornas närvaro strax innan de hade hunnit gå över
dem, men nästa ingen gick förbi utan att lägga
märke till dem.
Ni kan deifniera min imaginära trädgård som gatukonst,
happening, lek, eller helt enkelt som en kärleksfull gest
gentemot min stad. Det som är viktigast för mig är
att jag har haft det mycket roligt när jag gjorde det, och
att jag åter upplevde barndomens lätthet medan jag
sådde blommor på betongen.
|
