Denna artikelsamling
utformar en gest. En unik gest.
Som alla gester.
Som vilken gest som helst.
Och i de proportioner som finns mellan de
olika fokuseringarna, deras avstånd, samklang eller dissonanser,
försöker den inte vara framkallningen av en sanning när det gäller
urvalsordningen, och inte heller utgångspunkterna.
Den vänds definitivt till en essä, som troligtvis är
ödet som alla objektiveringsförsök lyder under, det är vissionen
på andra sidan fönstret vi vill åt.
Men det är tack vare detta som äventyret gör sig gällande.
Därför att vi just har velat att förslaget
inte skulle bli en segling över kända vatten, utan
vi har närmat oss de skenbara gränserna av den tillplattade värld
vi bebor och hoppas att dess rundhet slutligen konstateras.
Kanske eftersom vi på något sätt erkänner att det är där skillnaden
kan skådas. Om å ena sidan, som Deleuze säger,...«det är inte
sanningen som
inspirerar filosofin, utan kategorier som del Intressanta, det Märkbara
eller det Viktiga som
avgör dess framgång eller motgång...», så förstår vi å andra sidan att det
fortfarande är sanningen
som inspirerar Konstnären och där finner han/hon den.
I den marginal-horisont där vi idag söker.
Där tingens mening överraskar oss och låter sig fångas en stund.
Där livet prisar oss och låter oss närvara vid skapandet och deltaga i
det.
Där meningen närmar sig, som är kaos och ordning på samma gång
och som bara vilar i den bortglömda meddelarens röst.