AFONÍA

Se han gastado las palabras
no las de la boca
esas mantienen su horrible eficacia;
han muerto -quizás- las otras,
qué desgracia…
no nos quedan esdrújulas de ojos
ni de oído,
hay que mantenerse alerta
si ves sangre
si el silencio ya no repite nada
si el tin tin del reloj
es tin tin de reloj
y solo eso,
se han suicidado en el café
y el café callado
tan callado,
habrá que comerse con la vista
arrimar el hombro
contenerse a tientas en la cama
deslumbrarse quietos
empujarse solo
morderse el silencio habrá
porque habrá que quedarse
como siempre
jugando a ponerle la cola al burro
a besarse en medio de la lengua

y esas cosas

que juegan los niños

cuando ya no saben
cómo ser felices.

AT A LOSS FOR WORDS

The words have been used up
not those of the mouth
those maintain their dreadful efficacy;
those that have died are - perhaps- the others,
what a tragedy...
eyes blind to diacritics
ears deaf to them as well
it is necessary to stay alert
if you see blood
if the silence no longer repeats something
if the tin tin of the clock
is the tin tin of the clock
and only that,
they have committed suicide in the cafe
and the quiet cafe
so quiet,
we must devour each other with our eyes
to bring the shoulder closer
to restrain ourselves while groping in the bed
dazzle each other and remain still
to push oneself alone
to bite the silence as one must
because one must
as always
remain playing pin the tail on the donkey
and kissing in the middle of the tongue

and those things

that children play

when they no longer know
how to be happy.

Orden har tagit slut
inte munnens ord
dessa behåller sin förskräckliga verkan;
det är de andra som –kanske- har dött,
vilket elände…
vi har inga ögonbetoningar
inga öronbetoningar kvar,
man måste hålla sig alert
om du ser blod
om tystnaden inget längre upprepar
om klockans tin tin
är klockans tin tin
och bara det,
de har begått självmord på kaféet
och det tysta kaffet
så tyst,
man måste äta varandra med blicken
luta sig mot varandras axlar
famla sig kvar i sängen
blända varandra stilla
knuffa sig framåt
bita tystnaden måste man
för att man måste fortsätta
som alltid
leka sätta svansen på grisen
och kyssas mitt i tungan

och sådana saker


som barn leker

när de inte länge vet
hur man blir lycklig